Ett av syftena med Dagens Nyheters kartläggning av utsläppen i svenska kommuner (15/2) var säkert att påvisa skillnader. ”Vi kan göra mer”, borde man säga i kommun A med höga klimatutsläpp - och lära sig av kommun B med låga utsläpp. Men det bestående intrycket är hur små de faktiska skillnaderna är. Riksgenomsnittet är 6,3 ton koldioxid per person och år. Extremerna är skånska Burlöv (5,5 ton) och Danderyd (8,2 ton).
Varje kommun har sitt ambitiösa miljöarbete, målande beskrivet på respektive hemsida. Men i slutändan är det kartan som avgör utsläppsnivån. De sju i Uppsalaregionen hamnar alla kring riksgenomsnittet, med 6,1-6,4 ton i utsläpp.
Lite beror det på invånarna, den socioekonomiska sammansättningen. Men det krävs alltså att man samlar gräddan av näringslivet i en liten norrortskommun för att avvika med några ton från genomsnittet. Burlövsbor funderar i DN-artikeln på ”dålig ekonomi” som orsak till låga utsläpp. Men deras inkomster ligger betydligt över Övertorneåbornas som släpper ut 7,1 ton per år. Kartan är viktigast.
Om Sverige ska minska sina utsläpp från 6,3 ton till Parisavtalets nivå på 3,7 ton krävs nationella, strukturella åtgärder i form av energisystem, infrastruktur och bättre lagstiftning. Det är sådant som ger utslag på utsläppen, att alla gör (eller tvingas göra) ungefär samma sak och har rätt förutsättningar att göra det. Med ”alla” menas den stora massan i en vid mening och då är det klokt att bortse från både Danderyd och Övertorneå.
För den enskilde knegande Enköpings- eller Östhammarsbon kan det kännas trist att varken kunna skylla klimatutsläppen på en Djursholmsdirektör eller på mannen i Helly Hansen-väst som jagar älg i sin stora bil, som i filmen Jägarna från 1996. Men å andra sidan skönt om allt klimatarbete sker uppifrån och att man slipper bry sig, eller?
Det är feltänkt. Det absolut viktigaste klimatarbetet sker underifrån, i de dagliga besluten om energiförbrukning och alla olika val av mat, kläder och en massa annat. Konsumentmakt, att man medvetet eller omedvetet går samman och kräver förändring, är en av de mest underskattade formerna av maktutövning. Sedan måste som sagt förutsättningarna finnas, vilket de folkvalda ska se till och ställas till ansvar för, nästa gång 9 juni i valet till Europaparlamentet.
Varje ton räknas när utsläppen ska ned. En uppsatt solpanel i Örsundsbro finns i ett intimt samspel med EU:s nya system för handel med utsläppsrätter. Minst viktigt är nog vem som utses till Årets klimatkommun, Sveriges miljöbästa kommun eller liknande, även om diplomen säkert pryder sin plats på kommunkontoren.