Det dödliga våldet är högaktuellt igen. Brottsförebyggande rådets statistik för 2020, som presenterades i tisdags, visade att 124 personer föll offer för dödligt våld under fjolåret, den högsta siffran sedan mätningarna startade 2002. Den klart största kategorin är numera dödligt våld med skjutvapen. 48 personer miste livet på grund av gängvåldet i fjol, mot 17 för nio år sedan.
Å andra sidan har det varit en lugn start på 2021 med 40 procent färre skjutningar de två första månaderna jämfört med 2020. Det kan bero på pandemin. Det kan också bero på att krypteringsverktyget Encrochat knäcktes i fjol våras, vilket lett till 200-250 gripanden och att 125 fängelseår utdömts i Sverige, hittills.
Poliser vittnar om hur fort narkotikaförsäljningen återupptas sedan ledande gängmedlemmar gripits. Det uppstår ett vakuum, men sedan följer nya uppgörelser. Det är lugnt i villaområdena när det inte smäller bland höghusen och helikoptrar hovrar ovanför uteplatser och studsmattor. Men det är inte lika lugnt i det utsatta området, där kontroll kan utövas med andra medel än skjutvapen.
Dödligt våld är den yttersta konsekvensen av att det går snett i kontakten mellan människor. Allt förnuft säger att det dödliga våldet borde ha rasat de senaste 20 åren, inte minst på grund av digitaliseringen. Unga män med ölburkar på stan har ersatts av unga män med ölburkar framför datorn. Person- och butiksrån har ersatts av bedrägerier. Det senaste året har ett klassiskt forum för ”snedtändning” nästan upphört att existera, det som funnits utanför krogarna vid stängningsdags eller vid busstationen strax därpå. Under pandemin finns inga utekvällar som kan bli besvikelser, det finns inga utekvällar alls.
Det går att tänka sig att det dödliga våldet skulle ha flyttat till nätet. Hat och hot kan liksom ekonomisk utsatthet bidra till psykisk ohälsa. Men antalet självmord har varit ganska konstant i Sverige under 2000-talet, till och med syns en svag minskning per capita. Detsamma gäller våld i nära relationer. I fjol dödades 13 kvinnor av en förövare som de haft en pågående eller avslutad parrelation med. Varje offer är naturligtvis ett för mycket, men över tid har det skett en minskning.
Skjutningarna på öppen gata är det som sticker ut. I fjol noterade polisen en uppgörelse med handeldvapen varje dag i genomsnitt i Sverige. De allra flesta skjutningar leder inte till dödsfall. Men av dem som skadas eller dör är heller inte alla kriminella. De senaste tio åren har 46 utomstående i 36 grova våldsbrott skadats eller skjutits till döds i Sverige. Av dessa var åtta under 15 år.
I onsdags kom SOM-institutet med sin årliga rapport om hur svenskar ser på samhället. De svarande får bland annat nämna vad de tycker är viktiga politiska frågor eller samhällsproblem. I rapporten för 2014 ansåg 4 procent att Lag och ordning var ett viktigt samhällsproblem att lösa. Fyra år senare ansåg 16 procent detta, 2019 28 procent och i den senaste rapporten 34 procent. Invandring och integration (38 procent) är nu den enda fråga som anses viktigare att lösa. Ödesfrågan klimatet har förpassats till tredje plats.
Den relativt lugna inledningen av 2021 kan inte dölja det faktum att många svenskar fått nog av gängens terror. SOM-institutet ställde frågan om skärpta straff för gängkriminalitet, vilket 90 procent tyckte var ett ganska bra eller mycket bra förslag. Endast tre procent ansåg att det var ett dåligt förslag. Det är en ”unik konsensus”, enligt forskarna, som gått tillbaka i tiden utan att hitta någon fråga där lika stor enighet råder. När får vi se samma politiska enighet om behandlingen av de gängkriminella?