Hur snabbt kan det svenska försvaret växa? Förre ÖB:n Micael Bydén fick frågan på Folk och försvarskonferensen i Sälen några år före Ukrainakriget och ansökan till Nato. Han blev irriterad och lät förstå att det inte fanns någon övre gräns, att behoven av att fylla igen hål och skaffa ny avancerad utrustning var i det närmaste omättliga.
Många tiotals miljarder i försvarsanslag senare står hans efterträdare där med beställningar på nya sjö- och luftstridskrafter. Men också med en stark eftersläpning i utbildning av personal, brist på övningar och otaliga kringtjänster. Det har också rapporterats brist på personlig utrustning, exempelvis termosar, skaljackor, regnkläder och kvinnliga underkläder. Hösten 2023 beordrades all personal som normalt inte vistas i fält att lämna ifrån sig sina persedlar.
Det är också bara en tidsfråga innan det blir brist på värnpliktiga. Plikt råder numera att mönstra och i år kallas 30 000 födda 2007, varav 8 500 sedan ska göra värnplikt. Undanflykterna brukar vara många. Försvaret bedömer ändå att det ska räcka i år. Men sedan väntar ett betydligt större behov som så småningom också ska tillgodoses av krympande barnkullar.
Som all verksamhet, alla företag, myndigheter och organisationer, måste också ett försvar växa organiskt. Annars blir det flaskhalsar, i praktiken väntetid, onödigt jobb och utrustning som inte kan tas i bruk. Detta glöms ofta bort när försvarsförmågan diskuteras av ledande tjänstemän och politiker, som under den pågående Sälenkonferensen.
Sverige har passerat Natos krav på att försvarskostnaderna ska utgöra två procent av BNP, ifjol gick 2,2 procent till försvaret. Regeringen sätter sikte mot 2,6 procent 2028 och inte ens finansministern (normalt alltid en bromskloss) har synpunkter på det. ”Vi har visat att det går att omprioritera utan att försämra andra delar av samhället”, sade Elisabeth Svantesson (M) (TT 13/1).
Alldeles för långsamt, enligt oppositionen. Centerpartiet kräver att regeringen driver en miniminivå på tre procent vid sommarens Natotoppmöte, vilket understryks av partiledaren Muharrem Demirok på UNT Debatt (14/1). ”Vad väntar regeringen på”, undrar han. Uppe i Sälen gör samtidigt S-ledaren Magdalena Andersson ett utspel om att köpa ytterligare ett avancerat radarspaningsplan av Saab, Global Eye.
Så här kommer det nog att fortsätta, samtidigt som Alva, 17 år, funderar på mönstringen. Hon tänker kanske på möjligheten att skippa Icajobbet och Asientrippen efter gymnasiet för att lägga sig i tält iförd ett par killkalsonger med förnimbara spår av Soldatens ärtsoppa?