I slutet av månaden var det tänkt att vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman skulle hålla en digital föreläsning för Vänsterpartiet. Hon skulle tala om den politiska utvecklingen i Latinamerika för partiets distrikt i Västmanland. Men så avbokades hon plötsligt, med motiveringen att det fanns en "oro" för att människor inte skulle vilja lyssna på henne på grund av hennes tidigare uttalanden om jämställdhet och transpersoner.
Men går det inte att kritisera henne, i stället för att reflexmässigt avboka?
Jag hör till dem som har kritiserat Ekis Ekman för hennes uttalanden. För tio år sedan kunde man i hennes bok Varat och varan läsa att “den transsexuelle kan tvinga alla att kalla honom för kvinna och samtidigt ha noll förståelse för kvinnosaken”. Uttalandet är både okunnigt och okänsligt. Transpersoner väljer inte, och de låtsas inte vara något. Ekis Ekman kan naturligtvis inte ta ifrån dem sin identitet.
Att hon fått hård kritik är alltså inte konstigt.
Men det är något med Vänsterpartiföreningens argumentation som skaver. Ska man ställa in arrangemang för att en inbjuden röst kan väcka anstöt och oro? För att kritiker inte skulle vilja lyssna?
Det är dock inte första gången Ekis Ekman avbokas. Vintern 2018 portade Roks, riksorganisationen för kvinnoorganisationer och tjejjourer, henne från en konferens om porr och prostitution i Göteborg. Motiveringen var att Ekis Ekman hade uttryckt uppfattningen att kön inte skulle vara "något som en själv definierar" och att några av Roks medlemmar skulle ha "känt sig otrygga".
Det kan utan tvekan finnas sammanhang där en inbjuden gäst visar sig vara olämplig av olika skäl. Det är som sagt inte svårt att förstå att transpersoner känner sig förminskade eller påhoppade av Ekis Ekmans uttalanden. Eller att homosexuella par, som fått barn med hjälp av en surrogatmamma, har tagit illa vid sig av att hon har kallat surrogatmödraskap för ”reproduktiv prostitution”. Andra har med rätta kritiserat henne för att glorifiera utvecklingen Venezuela. Personligen känner jag olust inför flera av Ekis Ekmans åsikter, vilket troligtvis är ömsesidigt. Men det är inte skäl nog för att vilja få bort hennes röst.
I våras uppmärksammades det att Stina Oscarsson hade avbokats som moderator för ett samtal om ungdomsupplopp på Stadsmuseet i Stockholm. Deltagarna hade nämligen protesterat och sagt sig vägra att vara med om Oscarsson skulle var moderator. Inte för något som Oscarsson själv skulle ha uttryckt, utan för att hon har "pratat med personer med fel åsikter".
Oscarsson hade intervjuat bland andra Chang Frick, chefredaktör på Nyheter Idag, i Svenska Dagbladets samtalsserie ”Den polariserade debatten” som publicerades i fjol. Hon har även suttit i en panel där Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson deltog.
Oscarsson fick via arrangören på Stadsmuseet veta att samtalsdeltagarna som protesterade mot henne var rädda för att ”deras åsikter", alltså de som Oscarsson hade pratat med, "kletar av sig” på dem. Arrangören på Stadsmuseet hade klargjort att hon inte trodde att Oscarsson ”propagerar för främlingsfientliga åsikter”, men valde ändå att gå kritikerna till mötes. "Det är tredje gången på kort tid detta händer", skrev Oscarsson själv i en krönika (SvD, 17/3).
Det talas mycket om filterbubblor och polarisering, men vad kan man förvänta sig när det har blivit så bekvämt att bara avboka? Och därmed slippa argumentera, bli heligt förbannad och kritisera i sak.