Hur är läget i landet som är bäst i världen på klimatpolitik? Och hur är det med det partiet vars hela existensberättigande bygger på just detta?”Miljöpartiet i regeringen!”, jublade de gröna på sin hemsida efter valet 2014. De nya tiderna hade kommit till Sverige. Huka er, alla som släpper ut växthusgaser, nu tar vi ledningen i bekämpandet av klimatförändringarna.
Det började dåligt. De första åren präglades av brunkolsförsäljning, flyktingkris och diverse islamistskandaler. Men sedan Isabella Lövin tog över som språkrör 2016 fick klimatpolitiken en mer central roll i regeringen. Bilden av ”föredömet Sverige” började sätta sig. Kronan på verket var det klimatpolitiska ramverket i juni 2017, med en ny klimatlag, nya klimatmål och inte minst det klimatpolitiska rådet som skulle granska regeringspolitiken.
Klimatpolitiska rådet kom i förra veckan med sin rapport för 2020 som innehöll kraftig kritik mot klimatpolitiken. Den mest svidande slutsatsen var att bara 10 procent av återhämtningspolitiken under pandemin bidrar till att nå klimatmålen. Konkret ställdes inga krav på flygbolag och flygplatser som fick stöd. Regeringen går också alldeles för långsamt fram med gröna satsningar på transportsektorn, till exempel laddstolpar, enligt rapporten.
Sådan kritik behöver dock inte skada självbilden nämnvärt. Dels är uppgiften svår, ”man räddar inte planeten på en mandatperiod”, slog Per Bolund fast (SVT 25/3), och dels kan det ju fortfarande innebära att Sverige är ”minst dåligt” i världen. Slutsatsen om att man fortfarande är bra kommer också med en nypa självkritik, ”vi måste göra mer”.
Värre är det med Joe Bidens digitala klimatmöte som annonserades i förra veckan. Den nye presidenten har gått med i Parisavtalet igen och är beredd att satsa tusentals miljarder dollar på en återstart för klimatarbetet, Green new deal. Han har bjudit in 40 länders ledare till ett möte om planetens framtid. På listan finns stora utsläppsländer som Kina och Ryssland, nyckelländer som Brasilien (regnskogen), de större EU-länderna samt Norge och Danmark. Men inte Sverige!
Det kan förstås vara en slump då deltagarlistan är begränsad. Ändå fick nog självbilden sig en törn där. Kolkraftsdanskar och oljeguttar men inte vi, vad är det frågan om? Gillar inte Biden elcyklar? Eller finns det något mer konkret? För att återvända till klimatpolitiska rådets rapport, var det inte så att Frankrike ställde betydligt högre klimatkrav på Air France än Sverige på SAS för att få klimatstöd? En knäpp på näsan i rättan tid kan man också kalla Bidens besked.