Januariavtalet har nått vägs ände

En osannolik vinnare i kampen mellan Annie Lööf och Nooshi Dadgostar kan bli Nyamko Sabuni.

Ledarkrönika2021-06-20 17:51
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Efter knappt två och ett halvt år gör Januariavtalet sorti från svensk politik. På måndagsmorgonen fälls statsminister Stefan Löfven i riksdagens misstroendeomröstning, sedan väntar antingen hans avgång eller ett utlysande av extraval. I vilket fall som helst börjar man om med ett blankt blad om hur Sverige ska styras fram till valet nästa höst. Det står klart efter söndagens alla turer.

Syftet med Löfvens och Annie Lööfs pressträff var att få V-ledaren Nooshi Dadgostar att framstå som ansvarig för den politiska kris som väntar. Och det fungerade nog för en del som lyssnade. Dadgostar erbjöds ”förhandlingar mellan parterna” om hyressättningen, vilket lät som precis det hon krävde tidigare i veckan. Det står ingenting om sådana förhandlingar i Januariavtalet (som det gör angående las). Men nu replikerade Dadgostar att detta skulle bli förhandlingar ”med pistolen mot huvudet” för hyresgästerna, eftersom lagen ändå skulle bli verklighet om man inte nådde ett resultat. Samma villkor som för Kommunal och IF Metall om las, alltså, och det gick ju bra i höstas.

Nooshi Dadgostars nya position på söndagen var att punkt 44 i Januariavtalet, om fri hyressättning för nyproduktion, helt enkelt skulle tas bort. ”Vänsterpartiets kompromiss handlar om att få en punkt i avtalet, mot Centerpartiets 72”, sade hon. Mot det kan sättas hela förutsättningen för att C och L skulle släppa fram Löfven som statsminister, en av de inledande rubrikerna i JÖK: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Mot det kan man i sin tur sätta V-ledaren Jonas Sjöstedts ”röda linjer” för att lägga ned V-rösterna den gången, om las och om hyrorna. En ofrånkomlig slutsats blir att Januariavtalet överlevt längre än förväntat, att det i längden inte går att utesluta en stor del av riksdagen från inflytande. Lika mycket som statsministern är det Annie Lööfs mittenpolitiska vision som står i blickpunkten i plenisalen på måndagen.

Det spelar ingen roll hur många gånger Dadgostar säger ”marknadshyror” med lika delar avsmak och indignation. Det som står på spel under de kommande veckorna är hur Sverige ska styras framöver. ”När regeringen har fallit så menar vi att då har också Januariavtalet fallit”, sade Liberalernas Nyamko Sabuni inför omröstningen.

Under mycket hård press har Sabuni under våren fått igenom linjen att ”tala med alla partier” i sin partistyrelse och i ett mycket uppmärksammat partiråd i mars. Opinionsmässigt har hon de senaste månaderna gjort en resa från källaren till våningen där under. Att regeringen nu tvingas avgå kan innebära en vändpunkt för hennes sätt att se på politik.

Sabuni vill förstås undvika ett extraval efter sommaren, men det är det flera som vill. I det korta perspektivet är det nog bara ”dörrmattan” V och det isolerade SD som vill ha ett möte med väljarna. Men den andra söndagen i september 2022 kommer det som vanligt att handla om regeringsfrågan igen. De som stängt flest dörrar sedan 2018 kommer då inte att vara de som gynnas mest.