De har alltid en ursäkt, livsmedelsföretagen. När det blev färre blöjor i blöjpaketen från Libero hette det att det var en produktförbättring och att förpackningarna hade krympt av ”miljöskäl”.
Samma sak när Arla minskade storleken på sina vanligast Bregottförpackningar från 600 till 500 gram. Då handlade det om att bättre anpassa sig till kundernas behov, sas det. Som om kundernas behov skulle vara någonting annat än högsta kvalitet till lägsta möjliga pris.
Men sådan är den, krympflationen. Nyordet som letade sig in i nyordslistan 2020 och sedan blev ett namn på var mans läppar när inflationen drog iväg för snart tre år sedan. Alltså fenomenet att minska förpackningarnas storlek i stället för att höja priset. Och att bara minska förpackningen så lite att kunden inte ska märka något. Så att man fortsätter handla samma kaffe, blöjor, smör eller vad det nu kan vara utan att reflektera över att styck- och kilopriset har gått upp.
Snällt tolkat var det förstås ett sätt att hantera kraftigt stigande produktionskostnader – de senaste tre åren har livsmedelspriserna stigit med 25 procent – utan att framstå som en prishöjarbov.
Efter att prisökningarna slog av på takten förra året innebar januari 2025 de högsta prisökningarna på två år. Därför varnar organisationen Sveriges konsumenter för att en ny våg av krympflation kan komma.
Livsmedelsproducenterna och andra företag som levererar till dagligvaruhandeln måste så klart se om sina hus. Om deras kostnader har stigit måste priserna justeras därefter. Samtidigt är det långt ifrån en transparent marknad. Som konsument är det i princip omöjligt att avgöra vad i prisökningen som handlar om producentens stigande kostnader, den lokala handlarens omkostnader och vad som bara är ett påslag eller krympning i syfte att förbättra redan hyfsade marginaler.
Som tur är går det att agera. Genom att aktivt välja bort de affärer och de produkter som är dyrast. För även om priserna har stigit också globalt, finns det en del som talar för att vi konsumenter betalar för mycket. Tankesmedjan Timbro menar till exempel att våra priser är 14 procent högre än de borde vara, på grund av bristande konkurrens.
Varje gång vi väljer bort aktören som verkar onödigt dyr och i stället går till en konkurrent med bättre priser, bidrar vi till att pressa priserna. Eller i alla fall till att dämpa prisökningarna för stunden.
Det bidrar till en sundare livsmedelsmarknad och vi slipper olika politiska regleringsexperiment som bara kommer att leda till tomma butikshyllor. Och det är värt mycket även om det inte leder till fler blöjor i blöjpaketen.