I tisdags inleddes ramadan, fastemånaden, en av islams viktigaste sedvänjor. Dessvärre kan att högtidligghålla sina traditioner offentligt i sig öka risken för att man utsätts för hatbrott. Det beskrivs i en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) om islamofobiska hatbrott (31/3).
Rapportens syfte är bland annat att beskriva hur hatbrott med inslag av islamofobi ser ut, vilka som utsätts för dem och vad konsekvenser av brotten blir. Man har analyserat närmare 500 polisanmälningar och gjort 50 intervjuer med personer som utsatts för islamofobi.
Hot och ofredanden är den vanligaste typen av hatbrott mot muslimer. Brotten sker ofta på allmän plats och gärningspersonen är ofta en främling. Det är inte någon särskilt “typ” av muslim som utsätts. Slutsatsen är att det snarare är synlighet i sig som ökar risken för att utsättas. De drabbade har ofta det gemensamt att deras religionstillhörighet är märkbar: de bär slöja eller andra igenkännbara attribut för islam, firar öppet högtider eller har varit öppna med religionstillhörigheten i mediala sammanhang. Muslimer har utsatts för hatbrott för att det har framkommit att de inte dricker alkohol eller äter fläskkött, eller när de gått undan för att be.
Det är verkar alltså vara själva olikheten, att det finns människor som väljer att leva sina liv på sätt som skiljer sig ens litegrann från majoritetsbefolkningen, som provocerar till den mån att man utsätts för brott. Rapportförfattarna skriver att det i dag finns “få rum som synliga muslimer kan röra sig i, utan att riskera att stöta på islamofobi”. Det är på många sätt nedslående läsning. Det finns också tecken på att islamofobi är ett växande problem.
Det är ett problem för de personer som utsätts. I intervjuerna beskrivs lindriga men återkommande händelser, som tillsammans och under lång tid påverkar personens självuppfattning och vardag. Intervjupersonerna berättar att de valt att undvika platser som de förknippar med en ökad risk. Klart är att detta leder till personligt lidande, och i rapporten pekas konsekvenser som chock, sjukskrivning och att man döljer sin religiösa tillhörighet ut.
Men att själva synligheten ökar risken för att utsättas för brott är också ett problem för samhället i stort. Om islamofobiska hatbrott leder till att man undviker medial uppmärksamhet och att offentligt fira sina högtider, så är det ett hot både mot demokratin och religionsfriheten.
Flera av de som intervjuats beskriver ett mer eller mindre “eftertänksamt förhållningssätt”, där man genom att inte sticka ut försöker undvika att påkalla negativ uppmärksamhet. Att människor behöver lägga tid, energi och tankekraft på att försöka undvika att utsättas för islamofobi eller hatbrott är ett resursslöseri som drabbar hela samhället. Det är tankekraft och alltså humankapital som skulle kunna läggas på annat, och således en förlust för oss alla.