Taisija Tsjajka
”Utvisa mig, jag är redo.” Så sa den 71-åriga Uppsalabon Taisija Tsjajka från Kazakstan nyligen till UNT. Ett sentiment som vittnar om hur hopplös den svenska asylprocessen ofta kan vara.
Taisija blev statslös när Sovjetunionen upplöstes i början av 1990-talet. Hon har gång på gång försökt bli erkänd som medborgare av Kazakstan men inte lyckats. Trots att hon är statslös har Sverige försökt utvisa henne, flera gånger.
Hon är inte ensam om att ha hamnat i kläm när Migrationsverket fattar beslut. Nästan hela tiden kommer det fram hjärtskärande berättelser om människor som får hela sina liv förstörda på grund av myndighetens beslut.
Det är spännande att reaktionen nästan alltid är den samma när människor som hamnat i kläm i ett alltmer hänsynslöst migrationssystem får sina berättelser hörda. Sympatin väller in, det blir stor uppslutning och man försöker stoppa eller ändra besluten. Man kan ju undra var den empatin är när nästan 80 procent av svenska folket röstar på partier som går till val på politiken som ledde oss hit.
Det är nämligen exakt det här som alla de partier som gått till val på en striktare migrationspolitik har lovat. De har bara inte sagt det rakt ut. Det är betydligt mer aptitligt att säga att man tar ansvar för Sverige än att man sätter homosexuella i livsfara genom att skicka tillbaka dem till Uganda.
Varje gång en politiker pratar om antalet asylsökande eller volymer, kom ihåg att det är människor av kött och blod de pratar om. Människor med familjer, vänner och bekanta. Det är personer som betyder alltför dem i sin omgivning, som gör sina medmänniskors liv bättre. Hur hade du känt om det var din mamma som ska skickas till ett osäkert öde på andra sidan jorden? Det kanske är din bror eller din kollega som ska skickas tillbaka till ett land där de är förföljda.
Tidigare migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) sa att hon var beredd att göra allt för att Sverige ska få en drastiskt minskad invandring. Nu ser vi vad det betyder i praktiken
Politik handlar inte om grafer, prognoser och beräkningar. Även om det ofta kan låta så. Det handlar om människor. Att ändra i lagstiftningen eller i instruktionerna till Migrationsverket är det som avgör om någon får stanna kvar i Sverige eller om de ska utvisas till ett land där de riskerar dödsstraff.
Alla de som förespråkar en restriktiv migrationspolitik skulle nog må bra av att lite oftare konfronteras av de mänskliga konsekvenserna av deras förslag. Det är lätt att vara kall och hård när man bara ser siffror och inte människor.
Sverige hade mått bra av lite mer mänsklig värme.