Meteorologerna börjar tröttna på oss nu. Det är mitten av januari och onsdagens sena TV4-nyheter. Som så ofta ska meteorologen inte bara visa kartorna i slutet av sändningen. Hon ska också bistå programledaren vid toppnyheten, som återigen är snökaos, blåst, kyla och totalstopp i trafiken på flera håll i landet. ”Vi har faktiskt vintrar i Sverige”, utbrister hon.
Andra väderspåmän och -kvinnor talar om det dåliga kollektiva minnet, att det faktiskt funnits minst lika kalla och snöiga vintrar förr. Det gäller som alltid att planera sina resor, kollektivt eller med bil, och där är förutsättningarna historiskt goda. Timme för timme får man veta temperatur, vind och nederbörd överallt. Felmarginaler finns förstås, även i prognoserna där det råder ”risk för drivbildning”, gula eller orangea varningar.
Den som står i en driva någonstans hade alltså kunnat få veta att det fanns risk för en sådan. Kanske tänkte föraren att den starka och välutrustade bilen väl klarar några decimeter snö och lite blåst. Men det räcker alltså med att en bil eller lastbil kommer på tvären så står man likväl fast i en lång kö.
Uppsalaregionen har varit relativt förskonad från stora störningar, även om skolbussar ställts in och länsbussarna drabbats av förseningar de senaste dagarna. Värst har det varit i norr, väster och söder på de stora Europavägarna. Allra värst på E22 i Skåne där omkring 1 000 bilar blev stående i upp till ett dygn för två veckor sedan.
E22-stoppet ledde till att Trafikverkets generaldirektör fick förklara sig för regeringen. Varför dröjde hjälpen så länge? Och det är väl i och för sig rimligt att det finns en bra krisberedskap för de värsta extremvädren. Ändå så undrar man hur många i köerna, i Skåne men också på E6:an i väst och på E4 norröver i måndags, som verkligen hade behövt vara där?
Ymnigt snöfall, blåst och drivbildning i Sverige i januari är alltså inte ett extremt väder.
Förolämpningarna kommer slag i slag. Att förbereda sig på krig, på elavbrott och till råga på allt på uselt väder, utan en bandvagn i sikte. Är det samhällets sammanbrott vi bevittnar eller är det bara det dåliga minnet? Var vi i själva verket bättre rustade i våra mindre och bakhjulsdrivna bilar, eller bara mindre riskbenägna?
Samhället gör sitt bästa för att vi inte ska frysa. Exempelvis har antalet strömavbrott sjunkit de senaste åren då riskmoment som snötyngda grenar kunnat åtgärdas (energimarknadsinspektionen.se). Men det går inte att hindra den svenska vintern, annat än med en avrådan om att ge sig ut på vägarna om man inte är absolut tvungen.