Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni har avkrävts på detaljerade svar om det kommande samarbetet med Sverigedemokraterna inför omröstningen i L:s partiråd på söndag. Självklart och helt i sin ordning. Hennes problem att det inte spelar någon roll om hon säger nej, nej, nej på alla punkter utom energipolitiken. Det finns en stor minoritet i partiet som lovat sig själva att aldrig någonsin ha något med SD att göra.
Om Sabuni fått tusen frågor om SD den senaste tiden har Annie Lööf (C) knappt fått en enda om Vänsterpartiet. Trots hennes uttalande om att hon kan tänka sig att sitta i en S-ledd regering efter nästa val, vilket förutsätter V-stöd i lika hög grad som Sabunis variant förutsätter SD-stöd. Och trots att det Januariavtal hon ställer sig bakom slår fast att V ”inte ska ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige”.
V-ledaren Nooshi Dadgostar noterar efter fem månader på posten 10-11 procents väljarstöd i de senaste mätningarna. Hon trivs utmärkt i opposition, inte minst till Socialdemokraterna som tvingats till marknadsliberala reformer och skattesänkningar inom Jöken. Under pandemin har hon tagit sikte på äldrevården och var regeringens starkaste kritiker efter IVO-rapporten om bristerna i december. Sannolikheten för att hon släpper fram en S-regering efter nästa val med en så kallad dörrmatteklausul är låg, nästan obefintlig.
Vänsterpartiet kommer att kräva ett substantiellt inflytande i Sverige nästa höst. Men medan SD nagelfars för varje uttalande man gjort och varje kontakt med systerpartier i Europa (bra!), slipper V undan med beteckningar som ”ett parti för fler undersköterskor”. Det är obegripligt och har inte bara att göra med att tiden gått sedan Kalla kriget.
Dadgostar är den första V-ledare som inte kan misstänkas ha fällt en tår när muren föll. I så fall var det för att hon ramlade från gungställningen, hon var fyra år då. Men omvärlden förändras i en rasande takt och det finns ett svenskt parti som har svårt att förhålla sig till rörelser i Venezuela, Kuba och inte minst i Putins Ryssland.
V har haft svårt att acceptera ett ökat samarbete med Nato, vilket blev tydligt i samband med de stora övningarna Aurora och Zapad-17 (Rysslands svar) för fyra år sedan. Lika för lika, tyckte V-representanter ända upp till partiledningsnivå. Vänsterextremism i Sverige är också knepigt för V, där antifascistiska AFA var närvarande under EU-valskampanjen 2019. Hedersvåldet och hederskulturen i Sverige har också plågat partiet. Den som vill se ett öppet och liberalt Sverige i det nya politiska landskapet måste ha blicken riktad åt båda hållen, och ögon i nacken.