Mitt under coronakrisen kom Europadomstolen häromdagen med ett positivt besked: Sverige bryter inte mot mänskliga rättigheter genom att kräva att anställda barnmorskor ska kunna utföra aborter. Domstolen tar inte upp fallet med den abortvägrande svenska barnmorskan Ellinor Grimmark.
Även den norska barnmorskan Linda Steen, som av samma skäl inte heller har fått anställning i Sverige, ges samma besked. I Norge finns möjlighet till samvetsfrihet, men inte här. Steen och Grimmark vände sig därför till Europadomstolen för mänskliga rättigheter för att ändra Sveriges regelverk. Barnmorskorna har krävt skadestånd och Grimmark har bland annat hävdat att svenska myndigheter har kränkt hennes religions- och yttrandefrihet.
I tidningen Dagen (13/3) skriver 77 svenska kristna representanter, bland annat från Livets ord och Svenska kyrkan, att de två barnmorskorna i praktiken har ”tvingats till en form av landsflykt” eftersom de sökt sig till Norge för att få jobb. Debattörerna jämför även frågan med dödshjälp. ”Tanken på att detta skulle införas utan att det samtidigt fanns en självklar möjlighet till samvetsfrihet för vårdpersonalen är helt enkelt förfärande!”, skriver de.
Men när det kommer till barnmorskeyrket har Grimmark och Steen varit fullt medvetna om vad som gäller i Sverige. Därför haltar jämförelsen med dödshjälp. Vid nya regler och lagar är det rimligt att hänsyn tas till vårdpersonal, men det är det alltså inte vad det handlar om här. Hur skulle de två barnmorskorna ha ”tvingats” till landsflykt när de har haft svenska lagar och regler mitt framför sig?
Det finns betydligt bättre argument för samvetsfrihet. Att folk skulle jagas ut ur landet och får sina mänskliga rättigheter trampade på är inte sant.
Ingen tvingas att överge sin kristna tro. Ingen tvingas utbilda sig till barnmorska. Ingen tvingas medverka vid aborter, sätta in kopparspiraler eller ge dagen efter-piller till kvinnor.
Man har all rätt i världen att som Grimmark kritisera abort och delta i den offentliga debatten. Vad hon däremot inte kan göra är att diktera villkoren på arbetsplatser. Inom vården är det patienten som står i centrum.
Om ens samvete inte klarar av uppgifterna på en arbetsplats finns det andra arbeten att söka. Att Grimmark försöker få jobb som barnmorska i Sverige är som att en djurrättsaktivist skulle envisas med att söka jobb på slakterier. Den som gör så förstår att det inte kommer leda någon vart. Men det är förstås ett effektivt sätt att få uppmärksamhet och rubriker.