Det går utför för demokratin i världen.
Men vad menar vi egentligen med demokrati? Tänk om vi menar olika saker?
Att demokrati betyder folkstyre vet de flesta. Allmän och lika rösträtt är en grundförutsättning. För att kunna välja vem som ska styra krävs också att det finns politiska partier.
Men folkstyre räcker inte för att beskriva den demokrati vi har i Sverige. Våra lagar garanterar en fungerande rättsstat där makthavarna är ansvariga inför lagen. Grundlagar ger individen fri- och rättigheter samt skyddar minoriteter och andra grupper. Vår demokrati skyddar alltså sig själv från en otyglad folkvilja, som med hjälp av demokratiska friheter skulle kunna kränka individen och skapa majoritetstyranni.
Det är denna ”inbäddade” folkstyrelse som allt oftare kallas liberal demokrati efter det amerikanska uttrycket. Detta har inget med Liberalerna att göra. Även en konservativ eller socialdemokratisk regering kan styra i en liberal demokrati.
När Sverigedemokrater eller Ungerns premiärminister Viktor Orbán går till attack mot liberal demokrati tycks det ske i villfarelsen att styrelseskicket handlar om ideologin liberalism, som de bekämpar med glöd. Orbán har därför utropat Ungern till en ”illiberal” demokrati. Uttrycket, skriver statsvetaren Mats Lundström (Kvartal 28/8), introducerades av statsvetaren och journalisten Fareed Zakaria, som skiljer på begreppen demokrati och liberalism: liberaler är rädda för majoritetens absoluta suveränitet som kan leda till majoritetens tyranni. Och kanske inte bara liberaler? funderar jag.
Illiberal demokrati förutsätter demokratiska fri- och rättigheter: press-, mötes-, yttrandefrihet. Fria val kräver full insyn och fakta på bordet. Med det resonemanget kan man alltså inte kalla Ungern en demokrati, då press- och yttrandefriheten är kringskuren. Orbáns populistiska ”anti-elitprojekt” har skapat ett elitstyre med riggade val. Vad hjälper det då att det finns en opposition?
Med Ungern som idealland förkastas demokratin som vi känner den. De som vill se ökat folkstyre och samtidigt ”ta itu” med medier, kultur, folkbildning och regnbågsflaggor förbereder en uppfrånstyrd låtsasdemokrati.
Det finns röster som önskar mindre folkstyre. De flesta är för dumma/okunniga för att rösta, heter det. Eller så kräver svåra utmaningar ”expertstyre” och diktatur. Men vad händer när ledare som inte kan bytas ut sviker sina löften?
Före murens fall kunde vi tydligare skilja på demokrati och diktatur. Efter 90-talet, under vilket världen tycktes bli alltmer demokratisk, har det blivit svårare att se skillnaden. Staffan L Lindberg och Jan Teorell skriver om projektet Varietys of Democracy: den vanligaste typen av diktatur i dag är förklädd till demokrati, med val och partier. Och de kamouflerade diktaturerna blir alltfler.
Statsvetaren Sten Widmalm påtalar (UNT debatt 26/11) att vi för trettonde året i rad ser en nedåtgående trend för demokratin i världen (Freedom House) – även i länder som länge varit demokratier (som USA). Makten i den globala världsordningen förskjuts samtidigt österut; 2020 går ekonomierna i Asien om dem i Väst.
Diktaturen Kina hårdnar. I Indien har hindunationalistiska krafter på bara några år skapat en tystnadens terror, där oppositionella och minoriteter utsätts för hot och våld. Ryssland och Turkiet blir alltmer auktoritära. Världen befinner sig, enligt Widmalm, i ett "nytt läge" – inte en svacka. Hur förhåller vi oss till det?
Klimatkampen, som all kamp, kräver yttrandefrihet. Om det är civilisationen vi vill rädda måste vi alltid också slåss för det fria ordet.