Ett besök i ett klassrum på grundskolan kan förvandla en klok och eftertänksam förälder till en repressiv galning. ”Ta honom i kragen och ställ ut honom i korridoren”, är en tanke som snart tar form i huvudet. Lågaffektivt bemötande? Bah, återinför obs-klasser i stället, med en biffig fritidsledare! Placera busen i en annan skola, en annan stad eller varför inte på Mars om inget annat hjälper.
Jag överdriver lite. Men skolstök framkallar en särskild sorts uppgivenhet, eftersom det bara kan pågå år efter år. Till skillnad från i stort sett alla andra miljöer finns det ett 20-tal elever runt omkring de här killarna (jo, killarna är i stor majoritet) som inte har något annat val än att sitta där och plågas, samtidigt som delar av deras utbildning går upp i rök. Det handlar alltså om att ha ett brottsofferperspektiv. ”Ska man behöva vänta ända till gymnasiet innan man får en schysst arbetsmiljö som elev?”, undrar mamman ”Anna-Karin” i GP (4/11).
Den nuvarande regeringen har anklagats för repressivitet i sin hantering av gängbrottsligheten. Att allt yngre bemöts allt hårdare av staten anses nödvändigt för att komma till rätta med våldet på gator och torg. Invändningen att ”hårdare straff inte hjälper” bemöts ofta med att man måste ha ett brottsofferperspektiv. ”Brottsoffer och samhällsskydd ska vara utgångspunkter – inte gärningsmannen”, slår justitieminister Gunnar Strömmer fast (19/7).
Därför är det kanske förvånande att den utredning, Varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan, som presenterades i måndags är så försiktig i sina direktiv. Vilken rektor tycker inte redan att det är hens ansvar att uppehålla trygghet och studiero, att nolltolerans råder mot trakasserier och mobbning eller att skolfrånvaro ska följas upp systematiskt?
Ska det bli någon skillnad står hoppet till förslag om ”hur tillfälliga omplaceringar och avstängningar vid behov kan möjliggöras i fler fall och för längre tid”. Men då har regeringen redan i mars beslutat om statsbidrag för särskilda akutskolor för att hantera elever som stör eller hotar andra. Paketet på 535 miljoner kronor till kommunerna innehöll till största delen pengar till speciallärartjänster, akutskolorna fick 50 miljoner kronor. Brottsoffren, då?!
Jan Björklund (FP) hånades stundom för sitt fokus på kepsar och telefoner, vars frånvaro är en självklarhet i dag. När ska det bli självklart att få sitta i sin lektionssal utan någon som stör, skriker eller kastar saker omkring sig? Repressiva föräldrar ser ut att ha framtiden för sig, alldeles oavsett vad man har för politiska ståndpunkter i övrigt.