Efter att Richard Branson och Jeff Bezos de senaste veckorna låtit sig skjutas ut i rymden har många suckande krönikörer konstaterat vad pengarna hade kunnat åstadkomma i stället. Reaktionerna är väntade och delvis förståeliga, men missar ofta poängen.
För visst är det svårt att missa den bildliga kukmätartävling som föregått avfärd. Men till skillnad från Bransons företag Virgin Galactic handlar racet för Bezos Blue Origin om väsentligt mer än att låta rika människor titta lite närmare på stjärnorna. Detsamma gäller Elon Musk som ser sin rymdsatsning, Space X, som en investering i innovation som kommer tjäna mänskligheten, och det egna aktievärdet, på lång sikt. Rymdfärderna är nämligen bokstavligen testraketer i ett projekt man hoppas ska kunna bidra med allt från bättre telekommunikation till elförsörjning och utsläppsmitigering. Och det är skönt att skattebetalarna inte står för notan.
När USA och Sovjetunionen tävlade om att bli först ut i rymden kom kampen att bli ett chickenrace i vem som var villig att kasta mest skattepengar för att nå ett ganska arbiträrt mål. Den överskottsinnovation som stammat ur projekten är ett ganska litet plåster för de absurda kostnaderna.
En av få satsningar Joe Biden varit enig med sin företrädare om är satsningarna på just rymdförsvar och utforskning som Donald Trump gjorde 2019. Konkurrensen med Kina, som på senare år gjort stora satsningar på ett eget rymdprogram, verkar vara starkt bidragande till entusiasmen. Lyckligtvis för Biden och det amerikanska folket ser det ut att bli betydligt billigare den här gången.
En av NASAs stora framgångsfaktorer på senare år har varit att ta in och samarbeta med bolag och intressenter för att hålla kostnader nere och innovationen uppe. Ett sådant exempel är avtalet med SpaceX som ledde fram till mycket billigare och återanvändbara raketer.
Om Kina vill se sitt rymdprogram bryta ny mark kommer det kräva ofantliga investeringar. Den öppna ekonomi och decentraliserade samhällsmodell som präglar västvärlden visar här sin tydligaste styrka – trots att stater nedprioriterat rymdforskning har utveckling pågått ohejdat.
Kina saknar inte bara mycket av den nödvändiga infrastrukturen, den skulle heller inte låta excentriska företagsledare att ta den platsen. När kommunistregimen tyckte nätjätten Alibabas grundare, Jack Ma, blivit för stor för sina byxor försvann han plötsligt från offentligheten. Andra kinesiska företagsledare har förstått vinken.
Baksidorna av vårt eget system – att behöva utstå självgoda miljardärer – är nog ändå att föredra.