Statsminister Ulf Kristersson (M) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) håller pressträff efter dagens skjutning vid en skola i Örebro. Arkivbild.
Hur värjer man sig mot det otänkbara? Om tio personer kan skjutas ihjäl på en skola i Örebro, vad säger att det inte skulle kunna hända här, i Uppsala?
Ingenting, är det korta och obehagliga svaret. Men också ett svar som väcker oro i onödan. Vi vet ännu inte vem skytten är eller vad personen hade för motiv. Det senare kommer vi kanske aldrig att få veta. Skytten är nämligen en av de avlidna. Vad vi däremot vet är att risken för att drabbas av en skolskjutning är närmast mikroskopiskt liten.
Det gör på intet sätt det inträffade mindre fasansfullt. Detta är den värsta skolskjutningen i svensk historia. Ett av de värsta våldsdåden vi sett. Skräcken hos eleverna, lidandet hos de anhöriga går inte att överskatta.
Statsminister Ulf Kristersson uttryckte det väl när han framträdde tidigare i dag: ”Ännu saknas väldigt många svar, och jag kan inte ge de svaren heller. Men det kommer en tid när vi får veta vad som har hänt, hur det kunde ske och vilka motiv som kan ha legat bakom.”
Vi vet inte varför. Kanske får vi aldrig veta. Och även om vi visste är det svårt att förstå hur någon kan vilja så många andra så ont. Just att vi inte vet är det som nu måste styra hur rättsväsendet agerar, vad som händer i Örebro, vad polis och socialtjänst säger till oroliga elever och föräldrar här i Uppland.
Nu handlar det mindre om att försöka förstå och mer om att stödja. Och att fortsätta våga agera precis som vanligt. Det är det svåra, men enda rätta sättet att bemöta illdåd av det här slaget, att gå samman och vara starka tillsammans.
Tio döda och flera skadade är svårt att greppa. Att förstå skräcken som de inrymda eleverna kände går inte. Vad som däremot går är att inte förlora hoppet och tankarna till dem som drabbats. Och att stötta varandra. För det är precis som Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg sa efter den värsta dådet i vår tid, massakern på Utöya: ”Vi behöver stöd och tröst när livet är som mörkast. När livet är som mörkast för er. Ni ska veta att vi finns där för er.”
Så är det också nu. Alla ni som på något sätt är drabbade. Alla ni som känner er rädda för nya skjutningar. Ni ska veta att vi finns där för er.