Varje diskussion om framtiden, oavsett perspektiv, måste på något sätt förhålla sig till artificiell intelligens (AI). Helt enkelt för att AI är framtiden, eller åtminstone en väsentlig del av den, något som kommer att genomsyra allt, för att använda ett slitet uttryck. Man kan tycka vad man vill om AI men den kan inte avfärdas.
Uppsala universitet tänker förstås på framtiden och har också fått en egen AI-professor, tack vare Kjell och Märta Beijers stiftelse som under fem år bekostar den tvärvetenskapliga satsningen AI for research. ”Min förhoppning är att AI for research ska hjälpa oss att på ett klokt sätt reflektera över hur denna teknologi påverkar oss … och bidra till att vi skapar rätt sorts teknologi”, säger den nyutnämnde professorn Thomas Schön till universitetets hemsida.
Hanteringen av AI kommer att behöva tvärvetenskaplig klokhet. Redan 2014 sade fysikern Stephen Hawking att ”utvecklingen av fullskalig artificiell intelligens kan betyda slutet för mänskligheten” (BBC 2/12 2014). Superentreprenören Elon Musks (Tesla) profetia är inte så mycket muntrare: ”Om AI har ett mål och mänskligheten bara råkar stå i vägen så kommer den att förgöra oss utan att tänka på det. No hard feelings.”
Endast en minoritet av forskarna tror att människan kommer att klara av att hantera AI, och endast använda den för goda syften. En betydligt vanligare syn, som torgförs av rader av talare med olika forskningsbakgrund (ted.com), är att tekniken kommer att ta över. Principen är enkel – den artificiella apparaten/roboten kommer att programmera om och förbättra sig i en hastighet som vida överstiger den långsamt evolutionerade människans förmåga.
AI-forskaren Janelle Shane exemplifierar i sin bok You look like a thing and I love you med en enkel uppgift, att ta sig mellan två punkter A och B. ”Vi tänker oss en robot med ben som går, som vi skulle ha programmerat den. Men en AI har som enda mål att lösa uppgiften. Den gör om sig till ett torn och faller till punkt B, vilket är det effektivaste sättet”, säger hon. Och krossar det som råkar hamna under. No hard feelings, som Elon Musk sa.
Kampen om att bli världsledande inom AI artar sig till något som liknar rymdkapplöpningen på 1950- och 60-talen. Nu med tre aktörer, de största ekonomierna USA, Kina och EU. Och det ligger ännu mer i potten den här gången, om säkerheten skulle bli lidande, än enskilda astronauters liv.
EU-kommissionen presenterade i februari paketet Europas digitala framtid. 17,5 miljarder euro ska användas för samordning, en gemensam marknad för data. De enskilda medlemsländerna kommer att satsa betydligt mer. Kommissionen varnar för riskerna med den nya teknologin, för att medborgarnas rättigheter kan kränkas. På högriskområden som hälsa, polis och transport, måste det kunna ställas krav på transparens, spårbarhet och mänsklig kontroll, skriver man. Det finns också betydande risker för diskriminering genom AI-tillämpningen ansiktsigenkänning.
Kina har visat att man knappast bryr sig om vare sig transparens eller enskildas integritet. Befolkningen agerar testpiloter när systemet med ansiktsigenkänning byggs ut. Frågan är hur USA och EU kommer att agera, om man riskerar att bli akterseglade i kampen om AI-herraväldet.
Om alla farhågor med AI ändå skulle komma på skam, om teknologin kan kontrolleras och demokratin bevaras, så återstår ”bara” frågan om vad som händer med jobben och välståndet i världen. Hur många vanliga jobb finns det kvar om 30 år? Mer om AI och jobben kommer på morgondagens ledarsida i UNT.