I fredags skrev några medlemmar i Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm, varav tre tidigare varit ordförande, en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet där de argumenterade för att Sverige skulle övergå till ett kvotflyktingsystem. I praktiken innebär det ett avskaffande av asylrätten som vi känner den. Moderaterna har tidigare öppnat för att göra ungefär samma sak, fast på EU-nivå.
För regeringen är däremot ett avskaffande av asylrätten otänkbart. I alla fall är det så det låter när statsminister Stefan Löfven pratar. Tidigare i sommar sade han att asylrätten är en ”moralisk princip” som det inte är aktuellt att rucka på, och att partiet ska fortsätta stå upp för rätten att söka asyl.
Men vad innebär egentligen asylrätt? Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är det en persons rätt att resa in i ett annat land för att söka asyl. Det låter ju både bra och humant. Sedan har man rätt att få sitt skyddsbehov prövat, och har man skyddsskäl får man sedan rätt att stanna i landet. Det låter också bra och humant. Kruxet? Det är väldigt många som behöver skydd från förtryck och förföljelse. Lite fler än vad Sverige tycker att vi kan ta emot just nu.
Därför vill Socialdemokraterna, precis som Moderaterna krävde i migrationsförhandlingarna, ha ett volymmål (även om de av någon outgrundlig anledning kallar det ”riktmärke”). Gång på gång deklarerar de också att flyktingmottagandet ska ner. Färre ska få asyl. Flyktingliberalismen har nått vägs ände, nu tyar vi inte mer.
Hur värnar man då asylrätten samtidigt som man ser till att vi inte behöver ta emot för många flyktingar? Tja, man gör ungefär det Sverige och många andra länder gör – ser till att det blir väldigt svårt för människor att utnyttja sin rätt. Vi betalar Turkiet för att med bryska metoder hålla EU:s gräns stängd, vi gör det omöjligt för dem som vill söka asyl här att ta sig hit på laglig väg (exempelvis genom att flyga) och vi inför kontroller i Danmark för att stoppa folk innan de når fram. Asylrätten kan upprätthållas genom att vi hindrar människor från att använda den.
Och ju mer orolig omvärlden blir – ju mer tvingas vi göra för att hindra människor från att ta sig till Sverige. Det verkar ibland som att det är den abstrakta idén om asylrätt som är viktig för statsministern att värna, snarare än människors faktiska möjlighet att utnyttja den. Om det varit det senare som varit viktigt hade vi väl inte gjort det så svårt att ta sig hit och få sina asylskäl prövade?
Frågan är hur många fler hinder det går att sätta upp för människor på flykt, och samtidigt med gott samvete fortsätta säga att asylrätten ska värnas. Troligtvis inte jättemånga till. Man kan såklart tycka att de S-märkta ekonomistudenternas linje är för radikal och restriktiv, men till skillnad från statsministern är de i alla fall ärliga med vad de vill göra.