Som om Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte var oeniga nog (läs: migrationspolitiken) kastas det vassa pilar mellan partierna i debatten om kulturpolitiken.
På senare tid har kulturminister Amanda Lind (MP) fått kritik från artister, kulturutövare och andra opinionsbildare. Det brukar höra till att kulturministrar med jämna mellanrum ifrågasätts för att inte göra tillräckligt för kulturen.
Det intressanta nu är dock att socialdemokraterna Leif Pagrotsky och Marita Ulvskog, som båda varit kulturministrar, offentligt har instämt i kritiken. Pagrotsky har uttryckt att kulturdepartementet är "för svagt", och Ulvskog att mycket vore vunnet ”om man inte överlät kulturen på ett litet parti" samt att kulturpolitik är för viktigt för att "inte tas på allvar".
I klartext: Miljöpartiet fixar inte uppgiften.
Tävlingen om vem som är bäst på kulturpolitik drog genast igång. Miljöpartiets tidigare språkrör Gustav Fridolin gick ut till försvar för partikamraten Amanda Lind, och anklagade Socialdemokraterna för att gilla system, det "som är stort", och för att "mäta" (Arbetet, 12/8). Han gav som exempel att Socialdemokraterna under coronakrisen har velat "hälla miljarder över SAS", samtidigt som Astrid Lindgrens värld fick stänga. Ologiskt ur smittskyddsperspektiv, var Fridolins poäng.
Även 51 miljöpartister gick ut i en artikel i Svenska Dagbladet (13/8), där de försvarade sin kulturminister - och attackerade inrikesminister Mikael Damberg (S). Miljöpartisterna skrev att det är absurt att nuvarande ordningslag kan tillåta "att människor kan trängas i tusental i köpcentrum, badstränder och i kollektivtrafiken", men att det samtidigt kan vara förbjudet att "en anlitad artist halar fram en gitarr". Det senare betraktas nämligen som en allmän sammankomst.
I stället för att kritik riktas mot kulturministern borde inrikesministern ta ansvar för ordningslagen, tyckte skribenterna.
Pilar kastades snart tillbaka. Pavlos Cavelier Bizas, socialdemokrat i Uppsala, kommenterade artikeln på twitter: "Alltså helt ärligt kan MP bestämma sig om de vill vara ett oppositionsparti eller regeringsparti?" Och Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna, antydde i en replik mot det tidigare språkröret att Fridolin skulle bekymra sig "för att det kulturpolitiska intresset tycks växa inom socialdemokratin".
Kulturpolitiken och coronahanteringen borde för regeringspartierna kunna diskuteras mellan fyra väggar. Men det är som en relation på väg utför: minsta fjäder blir en höna, och frågan är inte om utan när skilsmässan blir av.