Regeringen förbereder ett beslut om att stänga Sveriges grundskolor. Kanske har det redan fattats när detta publicerats, och kanske stängs alla skolor på måndag. Det sker i så fall senare än i de flesta andra länder, men tidigare än vad ansvariga smittskyddsläkare har rekommenderat.
Sverige kommer ändå att ligga långt efter omvärlden med försiktighetsåtgärder mot coronaviruset. En rad länder har undantagstillstånd och i det närmaste krigslagar, till exempel Finland. Restauranger och kaféer stänger överallt och folksamlingar på mer än fem personer förbjuds (i Österrike). I Frankrike krävs ett tillstånd för att handla, åka till jobbet eller bara gå ut med hunden. Överträdelse innebär 135 euro i böter.
En handlingskraftig regering vill skydda medborgarna från smitta. Rent konkret handlar det också om en akut brist på vårdplatser om smittan sprids för fort. Men frågan är om frivillighet är så mycket mindre effektivt? Hur många svenskar är det som lever på som vanligt i dag? Det finns generande undantag, som ett after ski med 499 deltagare (Sälen). Men i det stora hela råder redan undantagstillstånd i Sverige, utan tvång.
En nedstängning av samhället kommer att kännas bra de första dagarna, med få nya smittfall. Men hur känns det om tre veckor? Hur kommer folk som är födda i en demokrati med stor frihet att reagera och, framför allt, agera?
Och hur blir det om tre månader? När kanske en procent av Kinas befolkning (en mycket grov uppskattning) och en lite större andel av Europas befolkning fått smittan och en immunitet? Ska man öppna upp igen och låta smittspridningen ta fart? Eller fortsätta hålla stängt i väntan på ett vaccin, som kan ta över ett år? Ska man nöja sig med ett halvbra och dåligt testat vaccin? Vad kostar för övrigt den ekonomiska härdsmältan i antal människoliv?
Nästa fas i coronaepidemin kommer, vare sig man vill eller inte. I det stängda Sverige finns tio miljoner invånare. Alla kan inte jobba hemma på generösa bostadsytor, samtidigt som barnen kopplar upp sig mot skolan. Inte idealiskt, förstås, men knappast några problem fram till sommaren. Men här finns också barn och kvinnor som kommer att fara illa av att vara instängda, det vet man redan. Här finns människor som mådde dåligt och saknade en fast plats redan i det öppna samhället.
Att tvärsäkert förorda den ena eller andra åtgärden är nästan omöjligt ur ett helhetsperspektiv. Frågorna är för många och svaren för osäkra. Man kan nöja sig med att konstatera att det inte är en avundsvärd uppgift för beslutsfattarna.