Efter många år av politisk tvekan släppte Brottsförebyggande rådet (Brå) på onsdagen en rapport om skillnader i brottslighet mellan inrikes och utrikes födda, för första gången sedan 2005. ”Med en kunskapsbaserad bild av hur den misstänkta brottsligheten ser ut minskar risken för gissningar och spekulationer”, säger David Shannon vid Brå (DN 25/8). Men tyvärr, rapporten med alla sina fakta leder till fler frågor utan självklara svar.
Rapporten har studerat alla brottsmisstänkta mellan 2015 och 2018 och visar en stark överrepresentation av människor med utländsk bakgrund. För svenskfödda barn till utlandsfödda föräldrar är sannolikheten för att bli misstänkt för brott 3,2 gånger större än för dem med svenskfödda föräldrar. Även om hänsyn tas till ålder, kön, inkomst och utbildning återstår en faktor 1,7 som en oförklarad skillnad. Skillnaderna ökar också när brotten blir grövre, som för rån och mord.
Tillbaka till ruta ett i debatten, alltså, med ”oförklarade” skillnader i brottsbenägenhet. ”En partsinlaga för främlingsfientlighet”, säger Andreas Wetterberg, chef för fältassistenterna i Angered, om Brå-rapporten. Han menar att analysen av orsakerna är alldeles för grund och öppnar nya möjligheter för dem som sätter likhetstecken mellan brottsbenägenhet och viss etnicitet. Och David Shannon håller helt med om att rapporten inte ger några entydiga svar. ”Det skulle krävas en annan typ av studie och mycket mer olika typer av data. Det finns också många faktorer som vi inte kan kontrollera för”, säger han till DN.
Visst finns det dem som tror att hudfärg eller kultur spelar roll för om man vill begå grova brott, men det är nog en försvinnande liten minoritet av svenskarna. De allra flesta anar att det knappast kan vara lätt att växa upp i en benhårt segregerad miljö, trångt och med ekonomiskt utsatta föräldrar.
Framtidstro, eller brist på sådan, är en av de faktorer som inte Brå-forskaren kunnat kontrollera för. Det handlar om valen man ställs inför om det är rörigt i skolan, om chansen att konkurrera på en tuff arbetsmarknad är minimala, särskild om man också utsätts för diskriminering. Narkotikan flödar. Ska man gå till gänget i stället, den enda gemenskap värd namnet som existerar?
Sverige har en flera generationer lång skuld av brister i samhällsplaneringen, med bostad, skola och mycket annat. Under 2010-talet har situationen blivit akut, med rena parallellssamhällen i många förorter. Som i TV 3-programmet Lyxfällan börjar resan mot förbättring alltid med att se hur illa det faktiskt ser ut, och där kan Brå-rapporten bidra med en pusselbit. Ingen bör få ensamrätt att tolka resultaten.