Efter tolv år har den israeliska oppositionen beslutat göra sig av med premiärminister Benjamin Netanyahu. Kosta vad det kosta vill – och det kommer att kosta. Om parlamentet Knesset godkänner den nya regeringen kommer högernationalisten Naftali Bennett att ta över posten i två år, därefter tillträder mittenpolitikern Yair Lapid. Om det fyraåriga styret ska bli verklighet måste de båda också lyckas hålla det islamistiska Ra’am-partiet på gott humör.
Internt i Israel får man chansen att göra upp med det alltmer korrumperade styrelseskick som Netanyahu stått för. Rättsprocesserna mot honom kan nu ha sin gång – han anklagas bland annat för att ha mutat en mediemogul med syfte att få en mer fördelaktig rapportering.
Internt och externt betyder maktskiftet ett brott mot det status quo som länge rått i konflikten mellan Israel och Palestina. Till att börja med är det svårt att se en positiv utveckling när Yaminapartiet och den före detta bosättarledaren Bennett tar över. Men han stödjer sig alltså på sju andra partier i anti-Netanyahu-koalitionen, bland annat Yesh Atid med efterträdaren Lapid som öppet förespråkar en tvåstatslösning.
Den största faran under den nya regeringen kan vara internt muller i de olika partierna, över att man accepterar mycket svårsmälta politiska förslag (tänk Januariavtalet gånger hundra!). De respektive partiledarna har en grannlaga uppgift i att hålla väljarna på humör genom att driva sina hjärtefrågor. Kanske står det mest på spel för Mansour Abbas i islamistiska Ra’am, som utlovat tydliga förbättringar för den stora arabiska minoriteten i Israel, i form av social trygghet och bättre bostäder.
Ett mycket konkret löfte, som Abbas fått gehör för i förhandlingarna, är en legalisering av ett flertal tillfälliga beduinläger runt om i landet. Vi, en grupp på tio svenska journalister, besökte ett sådant läger i bergen öster om Jerusalem för två år sedan. Det ”tillfälliga” lägret var i själva verket en by där man bott i generationer, till en början helt isolerat men numera med allt fler synliga bosättningar på andra sidan dalen.
Försöken att utveckla byn, med en skola eller ett större bostadshus, ledde ofelbart till ett besök av polisen på den steniga vägen. Nybyggen var förbjudna och avslöjades genast av flygfoton.
Många i Israel, Palestina och även i omvärlden hoppas på en förändring efter regeringsskiftet. Det kommer att bli en skumpig väg, det är garanterat, med tillräckligt många tror att det i alla fall inte kan bli sämre än med Netanyahu vid rodret. Där hade hoppet redan försvunnit.