SD och V kan inte ingå i regeringen, slog UNT:s ledarsida fast i inledningen av valrörelsen (16/8). Magdalena Andersson (S) har tagit fasta på det rådet, som när hon i SVT:s valutfrågning (23/8) inte ens tar med V (däremot L!) när hon sätter samman ett tänkbart regeringsalternativ. Att ”sitta och vifta med PKK-flaggor är inget som bygger regeringsduglighet”, konstaterade hon.
Socialdemokraterna har lång historisk erfarenhet av att hålla ”kamrat fyra procent” på armlängds avstånd, samtidigt som man har kunnat räkna in dess stöd. Mona Sahlin brände sig på elden med sin rödgröna koalition 2010, vilket sannolikt kostade regeringsmakten. Det misstaget tänker inte Magdalena Andersson upprepa.
Skillnaden mot högersidan är ganska dramatisk. Medan Andersson i marschkängor går vidare mot nya regeringsbildningar, misstroendevotum och nedröstade budgetar, går trion Kristersson, Busch och Pehrson redan under valrörelsen som på glödande kol. Ett otydligt uttalande från Busch om framtida regeringar. Aj! L på bussturné om energifrågan. Aj, aj!
Man kan utgå från att Sverigedemokraterna är ett helt annat parti än Vänsterpartiet, demokratiskt opålitligt och med rötter i vit makt-rörelsen, vilket ständigt demonstreras med rasistiska utspel av ledande företrädare. Men att helt utesluta partiet från samarbete har inte fungerat mer än ytterst tillfälligt, med Decemberöverenskommelsen 2014 och Januariavtalet 2019.
Det som saknas är kunskap om hur SD agerar vid sakpolitiska förhandlingar. På regeringsnivå, alltså, från Riksdagens utskottsarbete finns tolv års erfarenhet av givande och tagande. Nej, det är inte samma sak. ”Regeringen styr riket”, står det i Regeringsformen. Sverigedemokrater nära den yttersta makten skulle kunna hitta på saker som får flaggviftande i Almedalen att framstå som oskyldigt.
Rädslan för det okända är begriplig, men inte rationell. Regeringserfarenhet är också att våga regera, att ha självförtroendet att ställa saker på sin spets med jämna mellanrum. Vad är det värsta som kan hända? Att man tvingas avgå? Ingen regering kommer att tvingas leda Sverige in i ett mörker utan självständiga domstolar och pressfrihet (apropå att ledande SD:are gång på gång angett Orbáns Ungern som en förebild).
I grundlagen står också att ”all makt utgår från folket” och att regeringen ”är ansvarig inför riksdagen”. ”Inget parti har 50 procent och jag är bra på att förhandla”, sade Nooshi Dadgostar (V) glatt när hon fick veta att Magdalena Andersson gett henne armbågen i regeringsfrågan. Med några veckor kvar till valet saknas lite av det självförtroendet inom högeroppositionen.