Något som verkligen plågat svenska beslutsfattare, och svenskar i allmänhet, det senaste året är den höga dödligheten i covid-19 jämfört med grannländerna Norge och Finland. Fakta är att Sverige haft nästan tio gånger så många dödsfall med covid som Norge och Finland tillsammans, och fem gånger så många bekräftade smittfall. ”Det kommer att jämna ut sig i längden”, tröstade den förre statsepidemiologen Johan Giesecke i fjol våras. Det har det inte gjort, och Gieseckes framträdanden har glesats ut efter hand.
Däremot har det jämnat ut sig mot andra europeiska länder som drabbats hårdare av andra- och tredjevågor under pandemin. Sverige befinner sig därför ungefär i mitten när EU-ländernas dödstal listas. Förbättringen är dock en klen tröst när Norges statsepidemiolog Frode Forland tar till orda om Sverige, vilket han gör ofta. ”En jättekostbar strategi”, slår han fast (Expressen 19/3).
Forland räknar upp en rad orsaker till varför Norges coronastrategi varit så mycket mer lyckosam. Det handlar om snabbt agerande och ett nationellt ansvar för smittspårning, men framför allt om kraftfulla åtgärder. Man tog intryck av Kinas smittohantering i Wuhan och införde mycket hårda restriktioner, samtidigt som Sverige haft en mjukare linje under pandemin. Det senare kostade alltså människoliv, enligt Forland.
Slutfacit av coronapandemin kommer att dröja. Men det är fullt möjligt att både Frode Forland och Johan Giesecke har fel. Liksom en lång rad debattörer, som hävdat än det ena än det andra om smittspridning, dödstal och om alla olika restriktioner som prövats. Alla har fel om något, många har fel om ganska mycket angående det virus som grasserat i världen under drygt ett år. Varför det mesta du vet om covid-19 är fel är den svåremotståndliga titeln på en ny bok av Sebastian Rushworth (Karneval Förlag).
Rushworths bok är bland annat en introduktion i konsten att läsa vetenskapliga studier. Pedagogiskt redovisas allt som kan gå fel i en studie. Om det finns politiska eller ekonomiska intressen bakom studien, om tiden är för knapp eller underlaget för skralt. Under en global katastrof som coronapandemin sammanfaller många av de faktorer som kan ge felaktiga svar, eller kanske svar som av olika anledningar är önskvärda där och då.
Fungerar nedstängningar? De länder som för ganska precis ett år sedan började införa nedstängningar (lockdowns), till exempel Norge, Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien (som svängde tvärt efter att ha inlett på mer svenskt vis), grundade sig som nämnts på Kinas framgång och på matematiska modeller från forskare i Imperial College, London, som visade på höga dödstal utan lockdown. Modeller är inte vetenskapliga bevis, konstaterar Rushworth.
Han nämner tre större studier om lockdown som också de har många brister men som ändå visar vart det lutar. Två av dem (Lancet, Frontiers in Public Health), som studerat 50 länder, visar inget samband med graden av nedstängning, däremot med andelen överviktiga, andelen med hjärt-kärlsjukdomar och andelen äldre i befolkningen. Den tredje är en mycket intressant så kallad kohortstudie av 1 600 amerikanska marinkårssoldater som underkastade sig regler motsvarande den hårdast tänkbara lockdown. Covid-19 spred sig ändå snabbt när viruset väl kom in i lägret där de befann sig.
Sverige och Norge, då? Rushworth tror att skillnaden kan bero på tidigare sportlov i Sverige, fler alpresenärer, större storstadsområden med större andel utlandsfödda samt fler och skröpligare människor som bor på äldreboenden. Det kommer att visa sig. Det är i alla fall ytterst osannolikt att det skulle ha något med coronarestriktionerna att göra.