Skoldådet i Örebro är ett trauma som kommer att följa med de drabbade och deras anhöriga, Örebro och hela Sverige under lång tid. På bild: Statsminister Ulf Kristersson (M) med sin fru Birgitta Ed, Kung Carl Gustaf och drottning Silvia vid minnesplatsen för offren i Örebro.
En man, i tisdags. Han packar väskan med vapen och ammunition. Senare samma dag har han mördat tio personer, och skadat ännu fler både fysiskt och psykiskt. Ett trauma som kommer att följa med de drabbade, anhöriga, Örebro och hela Sverige under lång tid. På de mest ljusskygga nätforumen hyllas han av andra skolskjutarsympatisörer.
En annan man, häromveckan. När de flesta har gått och lagt sig letar han upp porten i Industristaden vars adress han har fått. Mitt i januarinatten vaknar Uppsalaborna av en kraftig smäll. Glassplitter täcker hela golvet i den lilla flickans sovrum, som tack och lov är oskadd. Han tar en bild på porten och springer. Uppdrag utfört.
En tredje man, för några år sedan. Våldet urartade till slut till den grad att hon inte överlever. Han lämnar lägenheten i Luthagen, sätter sig i bilen och drar. Deras barn öppnar dörren när polisen kommer. Hon tas om hand medan förundersökningen om mord inleds.
Alla pojkar och män blir inte våldsutövare. Långt ifrån alla. Men de som blir det har på ett eller annat sätt blivit svikna – eller upplevt sig svikna – av samhället.
Det blir inte minst tydligt av antalet pojkar som inte klarar grundskolan jämfört med flickorna, och framväxten av forum där pojkar blir radikaliserade unga män. Det syns i den deprimerande statistiken av mäns våld mot kvinnor, i den exponentiella ökningen av barn som groomas till mördare av gängen. Det växande problemet med hemmasittare som föräldrar förtvivlat försöker få i väg till skolan. Vittnesmålen om otillräckligt stöd från BUP och sedan – när tiden hinner gå – också vuxenpsykiatrin, som dessutom förlorar vårdplatser.
Så kallade incels (män i vad de kallar ”ofrivilligt celibat”) som upplever sig som förlorare i dagens samhälle. Män som slår och våldtar kvinnor, i hemmet eller i sin yrkesutövning. Pojkar utan betyg och framtidstro som dras in i kriminella karriärer och inte förväntas leva ett långt liv. Mäns överrepresentation i självmordsstatistiken.
Allt detta onödiga våld. All denna hopplöshet som omsätts i aggressivitet, mot sig själv, i värsta fall mot andra.
Skulden ligger alltid hos förövaren. Den stora majoriteten av pojkar och män som lidit av samhällets brister och förändringar utför inte våldsdåd och övergrepp.
Skulden ligger alltid hos förövaren. Den stora majoriteten av pojkar och män som lidit av samhällets brister och förändringar utför inte våldsdåd och övergrepp.
Men debatten som följer av gängvåldet, mäns våld mot kvinnor och nu även Örebromassakern får inte stanna enbart vid skalskydd, straff, övervakning, beredskap och uppklarningsstatistik. Allt det är viktigt.
Men det långsiktiga skyddet mot sådant våld, är att minska risken för att pojkars och mäns utanförskap, uppgivenhet och ilska kan växa.
Det brottsförebyggande arbetet är svårare att ta i för att det omfattar många och komplexa reformer, av flera områden. Det finns inget alexanderhugg. Ansvaret spänner över kommuner, regioner och staten.
Det kräver kraftsamling – och hårda prioriteringar.
När det ekonomiska läget tvingar kommuner och regioner att skära i verksamheterna, samtidigt som statsbidragen till kommunerna och regionerna minskar, är det lätt att bli dyster. Att bryta strukturer som sakta men säkert slår ut människor är dessutom svårt.
Men läget är akut.
Politiker på alla nivåer måste prioritera det offentligas kärnuppdrag och skyddsnät för att minska risken för att pojkar och män hamnar i utanförskap.
Politiker på alla nivåer måste prioritera det offentligas kärnuppdrag och skyddsnät för att minska risken för att pojkar och män hamnar i utanförskap.
Reformer av skolan för att minska utslagningen måste hanteras med samma skyndsamhet som rättsväsendets utökade verktygslåda för att bekämpa gängkriminaliteten. Socialtjänsten, familjeenheterna, kvinnojourerna, barn- och vuxenpsykiatrin och så vidare, måste få både de lagändringar och ekonomiska resurser som behövs för att möta behoven. Det är inte läge att sitta på händerna.
De pojkar som samhället sviker blir annars män som hemsöker oss sen.