Två partier har det riktigt tufft i opinionen - Miljöpartiet och Liberalerna. Det sistnämndas anhängare kunde dock dra något av en lättnadens suck då de i senaste Demoskop-mätningen fick se ett litet lyft.
Samma vecka som mätningen publicerades var Sveriges ledande valforskare, Henrik Ekengren Oscarsson, på plats i Uppsala för att hålla en jubileumsföreläsning om svenskt väljarbeteende. Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala blir nämligen 400 år i år. Skämtsamt påtalade Ekengren Oscarsson att man har behövt utöka urvalet i undersökningen för att statistiskt kunna säkerställa förändringar när anhängarna till vissa partier har blivit så få.
En sak som utmärker svenska väljare är att många röstar “taktiskt”, och att det dessutom blir allt vanligare. Att taktikrösta innebär att man lägger sin röst på ett annat parti än det som man egentligen tycker bäst om, vilket hela 15 procent av väljarna gjorde 2018. Det kan tyckas vara ett väldigt märkligt beteende. Varför rösta på ett parti man tycker sämre om? Flera anledningar kan finnas till det.
Det kan handla om att rösta på ett litet parti för att det ska klara sig över fyra-procentsspärren, men det kan också handla om att man vill rösta på ett större parti som ska leda regeringsbildningen. Det är alltså inte självklart att Miljöpartiet eller Liberalerna på totalen gynnas av taktikröstande.
Det gjorde däremot Kristdemokraterna förra valet, nära häften av deras röster kom från personer som egentligen föredrog ett annat parti (nästan alltid Moderaterna). Faktum är att utan stödröster hade KD inte varit kvar i riksdagen sedan 1998.
Inför höstens val är det möjligt att taktikrösten kommer få spela en ny roll. KD ligger stabilare i opinionen och på högre siffror än man gjort inför många andra val. Visserligen gör man också mycket för att de själva - och inte Liberalerna - ska ses som den givna regeringspartnern till Moderaterna.
Det ligger också i linje med skiftet Moderaterna själva också gått igenom, när man lämnade Reinfeldt-eran bakom sig. Och det på ett icke så fridfullt sätt som Moa Berglöfs Landsförrädare på nytt påmint om.
Men visst måste det finnas många moderater, kanske fler än någonsin, som inte känner sig hemma i Ebba Buschs populistiska framtoning. Som i grunden är ganska liberala. Som hellre sitter i förhandlingar med ett parti som kräver mer resurser till skolan och talar varmt om EU, än med ett parti som verkar känna sig mer bekväma än någonsin att påbörja ett gemensamt projekt med SD.
Kanske får vi se en förändring i moderaters taktikröstande i år. Och kanske är den taktikrösten också gjord lite med hjärtat.