Aida Hadzialic (S) fick avgå som gymnasie- och kunskapslyftsminister när hon togs av polisen för rattfylleri.
I veckan har UNT rapporterat om hur en medlem lyckats förskingra drygt en halv miljon kronor från Moderaterna i Östhammar. Inget parti är skonat från medlemmar som gör olämpligheter – Moderaterna i Östhammar kan knappast lastas för detta. Om det som sägs är sant om att kommunalrådet Fabian Sjöberg (M) och hans företrädare Pär-Olof Olsson (M) försökte hindra att händelsen polisanmäldes vore det dock rent av ansvarslöst. Det skadar förtroendet för politiker. Samtidigt är det inte konstigt att det blir så här.
Det ska tilläggas att Sjöberg och Olsson förnekar att de inte ville polisanmäla händelsen. Samtidigt bekräftar protokoll från styrelsemöten, vittnesmål från styrelsemedlemmar och polisförhör motsatsen. Anledningen till motståndet sägs vara att de ville undvika en politisk skandal som media skulle skriva om. Ironin är att det blev ännu värre.
Sjöbergs rädsla för politiska skandaler är dock naturlig. Det kan ju faktiskt innebära slutet för ens karriär. Exempel vi minns är Aida Hadžialić (S) som fick avgå som minister eftersom hon hade 0.2 promille vid en poliskontroll när hon körde. PM Nilsson fick avgå som statssekreterare efter att ha fiskat ål och ljugit om det för polisen. Kommunalrådet Emilie Pilthammar (M) avgick efter att ha publicerat en ”fräck” bild där hon och två nämndsordförande anspelade på gruppsex. Det är egentligen misstag som gemene man skulle kunna begå.
Det förväntas dock mer av politiker. Samtidigt ogillar vi också politiker som inte är mänskliga. Bland den största kritiken mot partiledarna Anna Kindberg Batra (M) och Nyamko Sabuni (L) var att de var stela figurer som inte gick genom rutan. Det är inte utan anledning populismen som bygger på ett förakt mot finkammade politiker lyckas så väl.
Man vill alltså ha en mänsklig politiker som återspeglar folket. Samtidigt är toleransen för mänskliga misstag påfallande låg.
Missförstå mig rätt. Det är oansvarigt att inte vilja polisanmäla ett brott. Särskilt för ett parti som gjort lag och ordning till sin käpphäst. Likaså var PM Nilssons ålfiske, Aida Hadzialics rattfylleri och Emilie Pilthammars olämpliga bild.
Poängen är att vi människor inte är ofelbara. Vi gör dumma saker på fyllan, bryter mot regler och tänker fel. Till vardags kan den som inte gör detta till och med ses som tråkig och ointressant. Det är såklart rätt att förvänta sig annat av en politiker som har en maktställning.
Men resultatet blir också många gånger att de som överlever och är kvar i toppen är kalkylerande karriärister som inte vågar visa ens uns av felbarhet i ens agerande och person. För att sedan bli kritiserade för att de inte är mänskliga. Det är en så kallad politikerparadox.