För nÄgra veckor sedan skrev jag pÄ ledarsidan (3/2) om byrÄkratin som dödar alla initiativ, om att Sverige (och EU) hÄller pÄ att reglera ihjÀl sig och tappa i konkurrenskraft mot resten av vÀrlden. Det Àr helt enkelt för svÄrt, för dyrt och tar alldeles för lÄng tid att exempelvis bygga ny infrastruktur. Företag som vill investera, vÀxa och utvecklas kan fÄ vÀnta förgÀves.
Den sjÀlvklara invÀndningen mot det resonemanget Àr att trögheten ocksÄ Àr bra, att det blir demokratiskt förankrade beslut och att konsekvenserna för miljön blir grundligt utredda. Det Àr sant, men samtidigt skapas ett system som Àr en dröm för den som vill fördröja och förhala. Ett parti, en organisation, en förening eller till och med en privatperson har en tacksam uppgift dÄ bevisbördan alltid ligger hos den som vill göra nÄgot, bygga nytt eller förÀndra.
TvÄ stora nationella projekt som följt med i den svenska debatten under decennier vid det hÀr laget Àr utbyggnaden av jÀrnvÀgen och elproduktionen. Politiska majoriteter kommer och gÄr, parlamentariska överenskommelser ingÄs och rivs upp. Men nÄgon höghastighetsjÀrnvÀg har inte sett dagens ljus, inte heller har det fattats beslut om nya kÀrnkraftsreaktorer. Skeptikerna har i bÄda fallen ett bastant övertag.
PÄ det lokala planet kan det verka som att spÄrvÀgen Àntligen Àr pÄ gÄng i Uppsalas södra delar. Beslutet Àr fattat i demokratisk ordning, spadtaget Àr gjort och det har inte undgÄtt nÄgon Uppsalabo att Àven sjÀlva arbetet Àr i gÄng, med avstÀngda trafikleder och grÀvarbeten.
Inget kunde vara mer felaktigt. SpÄrvÀgsfienderna Àr inte fÄ, nÀstan halva fullmÀktigeförsamlingen och ett vÀlorganiserat motstÄnd lÀngs linjestrÀckningarna. Efter valet nÀsta höst kan de bli Ànnu fler och de har mycket att hoppas pÄ. Alltför optimistiska berÀkningar av pÄlningsdjup i Uppsalaleran Àr en sak, miljöprövningen av högbron vid Ultuna en annan som kan bli helt avgörande för projektet.
Den som ogillar gruvor, vilket mĂ„nga gör, har ocksĂ„ medvind. Och glĂ€ds kanske dĂ€rmed över en rubrik i UNT i förra veckan: âDannemoragruvans start omöjlig â just nuâ (18/2).
Inte sÄ förvÄnande för den UNT-lÀsare som följt alla turer kring försöken att bryta jÀrnmalm mitt i Uppland. Det har varit problem med buller och transporter bland mycket annat. Till slut var det emellertid sjunkande malmpriser som gjorde att företaget Dannemora Mineral begÀrdes i konkurs 2015.
Nysatsande gruvbolaget Grangex har övervunnit alla hinder och fĂ„tt alla erforderliga tillstĂ„nd. Allt var upplagt för start under Ă„ret, 2025. Att det nu inte blir sĂ„ har helt andra orsaker. NĂ€r pumparna och andra maskiner ska pluggas in i elnĂ€tet saknas det helt enkelt ström. âVi fĂ„r inga besked. Jag Ă€r otroligt besvikenâ, sĂ€ger Grangex vd Christer Lindqvist.
âEn sĂ€ker och fungerande energi- och elförsörjning Ă€r en grundförutsĂ€ttning för vilket vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€lle eller vilken industrination som helstâ, skriver statliga Svenska KraftnĂ€t pĂ„ sin hemsida. PĂ„ frĂ„gan frĂ„n UNT om gruvan skriver man torrt: âInnan svar kan ges pĂ„ Ă€rendena med koppling till Dannemora finns det andra Ă€renden före i anslutningskön som behöver behandlasâ. Planen Ă€r att ge Vattenfall besked under andra kvartalet, meddelas det.
Har det blivit en svensk tradition att vara sÀrskilt hÄnfull mot entreprenörer och politiska visionÀrer, att sÄ att sÀga plocka ned dem frÄn piedestalen? Det har Ätminstone inte alltid varit sÄ, dÄ hade aldrig Sverige fÄtt sina enorma industriframgÄngar. Utvecklingen pÄ 2000-talet pekar i motsatt riktning, att det blivit ett Ärhundrade för motvalls felsökare i stort och smÄtt.