Greta och Kobe på samma planhalva

Basketstjärnan Kobe Bryants död visar att idrotten kan vara ett av mänsklighetens hopp.

Krönika av Johan Rudström.

Krönika av Johan Rudström.

Foto: Aaron Favila

Ledarkrönika2020-01-28 17:36
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Globaliseringen kommit för att stanna. Fördelarna med ”en värld” är många, men också nackdelarna. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, med en ökad nationalism och protektionism, samt en tilltagande polarisering i många länder. Splittringen är särskilt allvarlig med tanke på de gemensamma problem mänskligheten står inför. Klimatförändringarna är det mest uppenbara, men långt ifrån det enda.

Samarbeten och organisationer, som FN eller EU, kan åstadkomma mycket men är i grund och botten bara summan av sina splittrade delar. Greta Thunberg har nått långt utanför de stora arenorna. Hon behövs verkligen, men kan hon ena världen med sina budskap som är, och måste vara, politiska?

Den som söker efter ett annat kitt, något där alla har samma förståelse och talar samma språk, får söka förgäves. Konst, musik och litteratur skiljer sig mellan världsdelar och mellan generationer. Vissa når långt, några till och med mycket långt, men ingen når hela vägen. 

I söndags kväll skakade internet till, det är ingen överdrift. Meddelandet om att basketstjärnan Kobe Bryant omkommit i en helikopterkrasch utlöste en våg av sorg och kärlek över hela världen. Bryant var en av världens främsta idrottsmän på 2000-talet, tillsammans med sådana som Serena Williams och Cristiano Ronaldo, men han var också något mer. 

På Kinas Twitter, Sina Weibo, där han just önskat sina fans ett gott kinesiskt nyår, exploderade sorgen. ”Du kan inte ersätta Kobe Bryant i hans andra hemland, bara hedra honom”, skriver South China Morning Post. Så känns det i många länder i dag. Så känns det för miljontals barn i Sydamerika, Afrika och Asien som spelat på närmaste jord- eller asfaltsplätt, iklädda ett lila linne med nummer ”24”.

Det behövs något som kompletterar Greta Thunberg med att ge hopp till nästa generation. Utan Bryant blir det ingen barnbok tillsammans med den brasilianske författaren Paulo Coelho, om att ”inspirera barn från fattiga förhållanden”. Men det finns andra som kan ta över hans roll.

Visst kan idrotten vara smutsig på många sätt, och den kan verkligen användas politiskt. Men där finns också något rent, i själva spelet, som går bortom alla skillnader. Ett språk som alla förstår och som några enstaka individer kan förmedla på ett sätt som bryter alla fördämningar. Tennisspelaren Ash Barty, australisk världsetta med aboriginskt ursprung, skulle kunna vara en sådan. Det finns fler, och man behöver inte alls vara sportintresserad för att se deras alldeles särskilda kvaliteter. Världen kan knappast vara utan dem.