Kan stadsdelen Gränby i Uppsala bli ett exempel som leder Sverige på rätt väg i kampen mot gängkriminaliteten? Det är naturligtvis alldeles för tidigt att säga, men de senaste fyra åren har alla siffror pekat åt rätt håll – med mindre otrygghet och mer folk på gatorna. ”Jag minns inte senast vi hade en incident där”, säger Anette Edén (UNT 26/9).
Som enhetschef på Uppsala Parkering är hennes åsikter om Gränby högst relevanta. Parkeringsvakterna behövde nämligen polisbeskydd när de åkte in i stadsdelen 2018-2020, särskilt kring de så kallade ”författargatorna”. Gängen skötte parkeringen och de offentliga utrymmena, de terroriserade småföretagarna i området, sålde droger och löste inte sällan sina konflikter med skjutvapen.
Om den positiva utvecklingen håller i sig beror det inte bara på kommunens och hyresvärdarnas krafttag i området. År 2020 beslutade man sig för att rusta upp i parkerna och på gårdarna som också fick områdesvärdar. Fritidsaktiviteter ordnades på kvällarna, ett jobbcenter kom på plats, språkkurser. Alla ”goda krafter” har fåtts att samverka.
Det är jättebra, men det räcker inte. Gottsundaborna vet att årtionden av projekt och satsningar av alla de slag haft liten effekt. När våldsvågorna slagit till har allting ändå vänts upp och mer. Det har visat sig gå lika bra att skjuta bland nya planteringar och bollparker.
Självklart har både Gottsunda och Gränby haft nytta av polisens ökade resurser och nya metoder, som avlyssning. Flera massåtal har satt gängmedlemmar i fängelse, utan tidigare straffrabatter. Under kommande år försvåras gängens verksamhet ytterligare. Även det är förstås jättebra, men inte heller detta räcker i sig.
Det behövs alltså både och, att slå till hårt mot brottsligheten samtidigt som det jobbas förebyggande. Inte så klurigt egentligen, men ändå något som präglat debatten om brott och straff under lång tid, intimt förknippat med migrationspolitiken. Skyttegravarna har varit djupa, med ”ni vill bara ha hårda tag” respektive ”ni tror att allt kan lösas med ännu ett projekt”.
Gränby kan ses som ett mikrokosmos där man faktiskt gjort både och de senaste åren, staten, kommunen, hyresvärdar och föreningsliv i samklang. Nu är förvisso Gränby långt mindre segregerat än vissa förorter i Stockholm, Göteborg och Malmö. I Gränby finns olika sorters bostäder och problemen har funnits på en geografiskt liten yta, några kvarter. Där har det hela tiden varit många som gått till jobbet varje dag, och så vidare.
Gränby var ”lågt hängande frukt” för den som ville bemöta gängen. Men nu har man i alla fall plockat den, med alla som måste vara inblandade med på tåget. Tid för lite glädje och att oförtrutet jobba vidare.