Det är utmärkt att EU fördömer förföljelserna av hbtq-personer i Uganda. Men det kommer att krävas mer.
När lagen om dödsstraff mot hbtq-personer – kallad ”Kill-the-gays-bill” – var i ropet för några år sedan underkändes den till slut. Nu diskuteras dödsstraffet åter i Uganda. Och än en gång behöver omvärlden protestera högljutt för att stoppa det.
För Sveriges del är EU ett viktigt forum i just dessa sammanhang.
Karin Karlsbro, europarlamentariker (L) sedan valet i våras, är en av dem som har drivit på för en resolution om situationen för ugandiska hbtq-personer. I torsdags talade hon för förslaget för Renew Europe, den grupp som samlar liberala och socialliberala partier i parlamentet, i plenum i Strasbourg. Resolutionen röstades igenom av parlamentet med stor majoritet.
När vi hörs på telefon efter omröstningen säger Karlsbro att hon helt hade önskat ännu hårdare formuleringar, men att hon ändå är nöjd. Hon menar att det är en viktig markering mot det som händer i Uganda, men att det också tydliggör parlamentets hållning mot dödsstraffet inför nya situationer och frågor som kommer.
ECR, den konservativa EU-kritiska partigruppen som Sverigedemokraterna sitter i, begärde omröstning om punkten ”firmly rejects the death penalty” i resolutionen, men utan att sedan rösta bort punkten. Däremot avstod många i ECR från att rösta om resolutionen. Sverigedemokraterna meddelar mig att de röstade för den. Det är bra att samtliga svenska partier gjorde det.
I våras kom journalisten Annika Hamrud ut med boken ”Fundamentalisterna - de nya kyrkorna och hatet mot hbtq-personer” (Natur & kultur). Där framkom det hur reaktionära kyrkor - missionerande och folkliga megakyrkor - spär på hatet. Ultrakonservativa kristna från västländer legitimerar och samarbetar med dessa krafter.
Den som är medveten om hur utsatta homosexuella är i Uganda borde veta bättre.
Hamrud beskriver i sin bok ett land där myter om att homosexuella är besatta av demoner florerar. Likaså myter som att homosexuella värvar barn, att FN vill sprida homosexualitet, att homosexuella har en agenda som går ut på att infiltrera världen. Slutsatsen blir att Uganda därför måste ”renas”.
Tidningar hänger ut homosexuella med namn och bild. ”Hang them”, uppmanade en tidning. Hbtq-personer hotas av gäng som vill ha ihjäl dem, ibland kommer hotet också från den egna familjen. Det händer att makthavare uppmanar till våld mot gruppen. Homosexuella kallas ”ekifiire”, som betyder ”halvdöd”.
Nu siktar president Yoweri Museveni – som suttit vid makten sedan 1986 - på att bli omvald i nästa val som hålls 2021. ”Därför samlas medborgarna i det mångkulturella landet än en gång mot en gemensam fiende – för tredje valet i rad ger regeringen sig på homosexuella”, skriver Hamrud (DN, 15/10).
Landets etikminister har meddelat att ”grov homosexualitet” ska bestraffas med döden. Så kan man bara uttala sig i ett samhälle där avhumaniseringen av människor har gått kusligt långt.
I intervjuerna som Hamrud gjort med förföljda hbtq-personer återkommer rädslan för folkmord.
Det är viktigt att EU-parlamentet har markerat mot det som sker i Uganda. Men det kommer krävas mycket mer. De ugandiska kyrkorna som predikar mot hbtq-personer är stora, inflytelserika och kapitalstarka. Och nu väntar alltså ännu en valrörelse där presidenten och regeringen ger sig på oskyldiga människor för att vinna röster.
Utan ett ordentligt tryck från omvärlden kan en redan allvarlig situation bli katastrofal.