En sökning på ”inlindad kritik” på nätet borde som första träff ge Uppsala kommuns ”förväntansdokument” om rollfördelningen mellan skola, elever och föräldrar (UNT 4/12). Dokumentet innehåller formuleringar som att ”engagemang är bra” och att man ”ska få veta vad som ligger till grund för barnens betyg”.
Budskapet är egentligen ”sluta mejlbomba rektorer och mentorer”, ”låt lärarna sköta sitt jobb” eller åtminstone ”bete er som folk”. Oskicket att lägga sig i undervisning och betyg, och att anmäla uppåt i systemet om man inte får gehör, började ungefär när bredbandet byggdes ut i landet. Som så mycket annat dåligt beteende.
Förklaringen som ges av Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand är att ”föräldrarna ser sig som kunder”. De ställer alltså större och större krav på den skola de valt till sina barn. Skolan viker sig av rädsla för att de ska ta sin skolpeng och flytta. Det ligger en del i detta.
Det fria skolvalet får av många också skulden för den ojämlika svenska skolan. Den generella förbättringen i Pisa-mätningen i tisdags gäller inte alla elever eller alla skolor. Vissa skolor bågnar alltså under trycket av överengagerade medelklassföräldrar. På andra håll kan man höra en knappnål falla när man kallat till ”föräldramöte inför skolstarten”. Det ligger en del i den kritiken också.
Men medan ”vinstjaktsvänstern” vässar klorna och vill avskaffa skolvalet kan man fundera på segregationens roll i att det blivit som det blivit. Ska man helt ta bort möjligheten för den förälder som vill engagera sig barnens skolgång men som råkar bo i fel område? Jovisst, flykten går nästan alltid åt andra hållet, av barn till föräldrar som är välinformerade.
Ändå är väl en bättre taktik att satsa stenhårt på svagare skolor. Vem kunde tro att Sunnerstaföräldrar i dag skulle köa till Valsätraskolan, som man inte ville ta i med tång för 15 år sedan? Eller att Gottsundaskolan skulle segla upp som ett alternativ för hela södra Uppsala genom ett grundmurat gott rykte och spännande profilval?
Engagemang är i grund och botten en ”solklar framgångsfaktor”, säger Valsätraskolans rektor Tomas Rylander, och han har givetvis helt rätt. Men hur mår egentligen de föräldrar som skickar sina giftiga mejl på söndagskvällen? Är det överdrivna engagemanget en kompensation för något annat? Hur är engagemanget i barnens skärmvärldar och deras allmänna välmående?
Det är svårt att vara människa, svårt att lotsa 2000-talsbarn ut i livet. Alla tillkortakommanden kan inte lösas av skolan. Det krävs samarbete. Och att man beter sig som folk.