UNT uppmärksammade nyligen att en rapport från Försvarets säkerhetsinspektion har ringat in 56 säkerhetsbrister vid flygflottiljen i Uppsala (24/1). Det konstaterades att antalet avvikelser är "besvärande många och i vissa fall allvarliga".
Bristande trafiksäkerhet på flygfältet, bristande elsäkerhet, felmärkt farligt gods och att personal saknar rent vatten och inte har fått utrustning – som kängor och vinterhandskar – måste förstås rättas till. Om nu försvaret har vuxit snabbt får lösningarna också snabbas på.
Men en udda sak som också nämns i sammanhanget är att det förekommit att män och kvinnor fått dela omklädnings- och duschrum.
Robert Oidermaa, ombudsman på F16, beskriver det till med som en fråga om "människovärdet", alltså kvinnors värde (SVT Uppsala, 6/2).
Om det blir krig är gemensamma duschutrymmen vårt sista problem. Dessutom: kvinnor resonerar på olika sätt. Det finns självklart kvinnor (och män!) som finner det obekvämt att dela ombytes- och duschrum. Men det finns även folk som inte tycker att det är särskilt dramatiskt. Överorden om att "människovärdet" skulle stå på spel vittnar om den nymoralism som med jämna mellanrum märks i debatten om nakenhet, i synnerhet kvinnors nakenhet.
Under pandemin ville Uppsalas lokala politiker få bort naturistbadet i Fjällnora, som funnits sedan 1970-talet, med argument som att nakenbadet inte skulle vara "en allmänt accepterad miljö". Miljöpartiets kommunalråd Rickard Malmström uttryckte även att "barnfamiljer känner sig inte välkomna där vuxna människor går nakna" (SVT, 16/6 2020). Familjer med barn är nog snarare hyfsat vana vid naken hud.
En intervjuad på naturistbadet berättade senare att "Här kan du vara dig själv utan att bli bedömd efter hur du ser ut. Du får vara som du är och du blir accepterad oavsett" (UNT:s sommarbilaga 2022). Är det inte vackert? Att människor bara får vara.
För den som inte vill se finns det en enkel lösning: gå inte till ett nakenbad.
Ännu längre bakåt i tiden, för en sisådär 15 år sedan, anklagades unga feminister som kämpade för att även kvinnor ska få bada barbröstat på kommunala simhallar för att ”provocera”. När två tjejer från nätverket ”Bara bröst” hade avvisades från Fyrishov sökte de hjälp av dåvarande jämställdhetsombudsmannen (Jämo) att få upprättelse mot särbehandlingen av kvinnor. Något stöd fick de inte, Jämo godtog tvärtom hänvisningarna till "rådande normer" och "anständighet".
Att anklaga kvinnor som vill behandlas jämställt för att vara oanständiga är ett välbeprövat patriarkalt knep. Fråga bara kvinnor i könsseparerade islamistiska samhällen. Om "rådande normer" sexualiserar kvinnokroppen är det dessa normer som det är fel på.
Förutom prydhetskrav från länder där kvinnor tvingas gå täckta finns det även en importerad prydhetskultur från USA.
I samband med debatten om badet i Fjällnora frågade jag Olle Strand, ordförande för naturistföreningarna Badstugan och Nakenkultur i Uppsala, om han tyckte sig ha märkt en förändring i synen på nakenhet. Han svarade att det i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var ”en helt annan syn”, att nakenhet var mer accepterat då.
Tänk att det i dag ses som så dramatiskt att det hänt att kvinnor och män har fått dela omklädnings- och duschrum inom försvaret. Att det tas upp i ett sammanhang om säkerhetsbrister. Att just kvinnors avkläddhet görs till en fråga om "människovärdet".