Däremot är det uppenbart att restaurangverksamhet på Skarholmen inte fungerar. Det kan så klart till viss del bero på fastighetsägaren, kommunen. Trots att man i omgångar har reducerat hyran både för nuvarande och tidigare krögare, släpar man efter med nödvändigt underhåll.
Det saknas ordentlig ramp för att göra lokalerna tillgängliga för alla, det regnar in, värmen lägger av på vintern och det är rent allmänt slitet och sjavigt.
Men den lite bistrare sanningen är nog att tiden då det gick att driva en framgångsrik krog på Skarholmen är förbi. Sedan länge.
De senaste åren är en enda räcka av konkurser och krossade drömmar. 2014 gick krogen i konkurs, tre år senare var det dags för nästa bolag att kasta in handduken. För att rädda lokalerna gick då kommunen in som ägare, men för restauratörerna har det gått lika knackigt ändå. 2021 gav den dåvarande krögaren upp och nu ser det återigen mycket tufft ut.
Det var längesedan Skarholmen förknippades med flärd och var en plats dit Uppsalaborna vallfärdade. Frågan är när det senast var så, om ens någonsin. Ett bedagat sunkhak ligger nog närmare sanningen de senaste decennierna. Detta trots de nuvarande restauratörernas intentioner. Det är svårt att ändra en bild som satt sig över årtionden.
Med facit i hand borde Uppsala kommun aldrig ha köpt fastigheten för 14,5 miljoner kronor 2017. Trots att det då, från politiskt håll, ansågs vara en ”nödvändig affär”. Den tänkta upprustningen av området har kommit av sig och även om den blir av är det svårt att se hur restaurangen passar in. Och varför det skulle vara en kommunal prioritering?
Enklast för Uppsalas politiker vore att bara lägga ner och se de investerade pengarna som förlorade. Vem vill köpa ett ruckel?
En mer ansvarstagande approach vore att ge nuvarande eller tillkommande krögare en sista chans. Att man gör en rejäl upprustning av lokalerna så att de åtminstone har förutsättningar att fungera som restaurang eller någon annan serviceverksamhet – och att man sedan säljer hela klabbet. Även om det innebär en förlust.
För om det är någonting som de senaste åren bevisar är det för det första att det är hart när omöjligt att bedriva en lönsam verksamhet på platsen. Och för det andra, kommunen ska inte leka restaurangägare. Det är uppenbart att det inte fungerar. Det räcker med en kort resa ut till Ekolns strand för att se det.