De flesta är nog överens om att svensk sjukvård har utmaningar och det talas ofta om ojämlikhet och vårdköer. Det är förstås ett stort problem men i vissa fall leder målet jämlikhet till en medveten bortprioritering av kvalitet. 2015 kom en rapport från Statens medicinsk-etiska råd (Smer) där de slog fast att så kallad medfinansiering strider mot den etiska plattformen för prioriteringsbeslut. Medfinansiering innebär att du som patient kan välja att betala en del en behandling som annars är för kostnadsineffektiv för det offentliga ska erbjuda det. Motargumentet är tydligt: rika ska inte få bättre vård för att de kan betala. Det låter bra men skapar också problem, visar en ny rapport från Timbro.
Ibland står stolpig lagstiftning och avvägningar från Smer i vägen för god vård. Rapporten beskriver fallet med två hörselskadade barn i Jämtland som skulle få cochleaimplantat (en slags hörselapparat) på ett öra var. Detta trots att implantat i ett öra, i stället för två, får negativa effekter såsom svårigheter att vistas i ljudliga miljöer. Föräldrarna ville betala för två implantat men fick nej. Som Örtengren och Gommel skriver i rapporten har man har valt att gå efter mottot det som inte alla har råd med ska ingen få betala själv för.
Än värre är det för de patienter som inte ens informeras om att det finns bättre behandlingar. För att vi ska kunna utnyttja vår valfrihet och få inflytande över vår vård krävs god tillgång till information. I Storbritannien är läkare skyldiga att informera om att andra behandlingar finns att tillgå oavsett som de finansieras offentligt eller inte. Någon sådan skyldighet finns inte i Sverige och hårdast drabbar det de som saknar kunskap om hur de ska ta reda på informationen och hur systemen fungerar.
Förslagen handlar inte om att någon ska få sämre vård, utan om att hinder för att söka bättre vård själv tas bort. Det stämmer förvisso att resurserna inom vården överlag är knappa men det är underligt att inte låta människor lägga sina pengar på bättre hälsa. Det skulle, om något, öka vårdens resurser.
Människor har rätt till information om möjliga behandling och läkemedel. Vill de välja alternativ som inte är tillräckligt kostnadseffektiva bör de få finansiera dem helt eller delvis själva. Vissa regioner erbjuder redan viss möjlighet till medfinansiering men det behövs nationella riktlinjer för att möjligheten till medfinansiering inte ska variera från region till region. Det skulle gynna såväl jämlikheten som kvaliteten i svensk sjukvård.