Johan Rudström: Fin demokrati krockar med grundläggande behov

I den svenska valrörelsen 2026 kommer 30-talet att vara märkligt frånvarande, 1930-talet alltså. Kamala Harris kan ha slagit spiken i kistan för taktiken att varna för fascism och demokratins avskaffande. I alla fall om man tror att det räcker med det för att väljarna ska rusa till valurnorna.

Väljarna, ja. Folket, valboskapen, kärt barn har många namn. Västerländska väljare är efter internet så genomanalyserade att det inte borde råda något tvivel om vilka budskap som borde gå hem i en valrörelse. Ändå beter de sig till synes helt irrationellt, gång på gång.

Färska exempel finns i Frankrike och Tyskland, de nationer som under slagordet ”aldrig mer” gick in i Kol- och stålunionen, sedermera EU. I Frankrike blev EU-valet och parlamentsvalet i juni en framgång för den yttersta högern och vänstern. Tyskland kan vara på väg att samma håll i ett nyval efter att regeringen sprack i förra veckan. Mitt i Europas hjärta?! Som om dessa två system inte orsakat nog med skada på kontinenten?

En thailändsk kvinna gick förbi en SVT-mikrofon någon gång efter militärjuntans övertagande 2017. Jag har inte lyckats hitta klippet men det hon sa har stannat i minnet. Hon konstaterade bara att hon nu tryggt kunde gå ut och handla mat till sin familj samt att barnen slapp ha eskort när de skulle till skolan.

”Thailands moderna historia präglas av kupper, militärstyre och korta perioder av skör demokrati”, skriver Utrikespolitiska institutet i Landguiden. Detta har inte direkt påverkat resebolagens information om ett av våra populäraste vinterresmål. När protester bland unga thailändare blossar upp, som 2020, försäkrar den svenska regeringen att man verkar för att ”stärka utvecklingen av demokratiska principer”, annars är det som att militärdiktaturen inte existerar.

I psykologen Abraham Maslows behovstrappa finns mat, kläder och tak över huvudet på steg 1, trygghet på steg 2. Längst upp finns självförverkligandet, som man kan ägna sig åt när de andra behoven är uppfyllda. Som en stor andel av befolkningen i Västeuropa och Nordamerika kunnat ägna sig åt i många år. Men kanske inte längre?

I stora delar av USA räcker inte pengarna till mat och bostad och tryggheten upplevs som kraftigt försämrad. Det senare kopplas till migrationen, mer precist till papperslösa flyktingar och införsel av opioider över den mexikanska gränsen. Rätt eller fel spelar mindre roll – ett valbudskap om mer pengar och stängda gränser kommer att vinna gehör. Intresset för tal om ”stulna val” eller rättsprocesser på östkusten minskar i samma utsträckning.

Sverige har jämnare inkomster, men även här bidrog inflationen till ändrade spelregler för hushållen med minst pengar. Och tryggheten har gradvis spelat en allt större roll i de senaste riksdagsvalen, samtidigt som exempelvis integritets- och rättssäkerhetsfrågor fått komma i andra hand.

Är demokrati på väg att bli en ”lyxprodukt” som värnas av dem som redan har sina grundläggande behov tillgodosedda, de välutbildade i storstäderna? Kommer grundlagsändringar, styrande av domstolar och medier, att bli vägledande i Europa i stället för undantag som i Polen och Ungern?

Nej, väljarna vill definitivt ha kvar och värna sina demokratiska rättigheter. Men det håller inte att politiska företrädare ropar på vargen så snart någon exempelvis föreslår en stramare migrationspolitik. Förr eller senare kommer väljarna att sluta lyssna på varningarna och då är de gemensamma institutionerna i verklig fara, då kan det vara fritt fram för den som vill förändra systemet i grunden. 

Må Kamala Harris ha varit den sista som helt lutade sig mot den taktiken.