Den välkände rapparen Einàr blev på torsdagskvällen ännu ett dödsoffer i de senaste årens gängkrig i Stockholmsområdet. För alla som följt sommarens ”Encrochaträttegång”, där två rapparkolleger dömdes till fängelse för bland annat medhjälp till människorov och medhjälp till rån av Einàr är mordet tyvärr allt annat än förvånande.
SVT-journalisten Diamant Salihus bok Tills alla dör (Mondial) visar hur gängkonflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen i förorterna kring Järvafältet i norra Stockholm eskalerat, hur forna vänner blivit dödsfiender på grund av något som från början närmast varit struntsaker.
Det titeln syftar på är att det inte finns en slutpunkt, att dödandet fortsätter som en helvetets ping pong-match medan det omgivande samhället står maktlöst.
I går torsdag släpptes dokumentären Våra barn dör (SVT Play) där Salihu träffat föräldrar (mammor) och släktingar till barn som skjutits i dessa förorter. Av 170 dödsskjutningar sedan 2018 har en tiondel skett i Järva.
”Det här är krig”, säger en morbror till en pojke som dödats. ”Vi har flytt från ett krig och kommit till ett annat”, fyller en mamma i. Maktlöshet är den känsla som präglar omgivningen för de skjutna barnen, som ofta är födda i Sverige. De har inte blivit en del av det svenska samhället och kan heller inte identifiera sig med sina föräldrars födelseland och kultur.
Einàrmordet är ingen slutpunkt. Domarna mot Vårbynätverket är ingen slutpunkt, inte heller domarna i massåtalet i Uppsala i somras. Kommande hovrättsdomar blir heller ingen slutpunkt. Det här kommer att fortsätta. Titeln på Diamant Salihus bok kan heller aldrig infrias då nya medlemmar, småbröder och släktingar växer upp.
Slutpunkten ligger mycket längre fram i tiden. Den kan kopplas till slutet för segregation och utanförskap i Sverige, vilket alla förstår inte kommer att bli lätt.