Regeringens besked om att snabbutreda en nedläggning av Bromma flygplats är mest ett uttryck för förhoppningar. Man hoppas att vi ska flyga mindre efter pandemin och att järnvägen ska ”bli mer konkurrenskraftig”. Arlanda ska inte ens behöva byggas ut med en fjärde landningsbana, hoppas S och MP. Utredaren får väl peka på bristerna och önsketänkandet.
Varje morgon går en strid ström av flygplan till Malmö, Köpenhamn och Bryssel, från både Arlanda och Bromma. Samt att inte så få plan landar från Östersund, Umeå och Luleå. S-kommunalråden i norr brukar värna sin rätt att vara med och få del av jobben från tillväxtmotorn i Stockholm och har hittills haft S-regeringens öra. Inte mycket tyder på att tågen skulle kunna ta över affärsverksamheten i närtid. Det är inte resenärer till Åre med skidfodral vi talar om.
För att förslaget ska bli trovärdigt måste regeringen snarast sätta igång utbyggnaden av Arlanda. Med nya järnvägsspår kan storflygplatsen utvecklas och bli det nav i life science-regionen Stockholm-Uppsala som det talats om så länge. Etableringar av EU-myndigheter, läkemedelsjättar och andra företag har inte sällan gått Uppsala-Stockholm förbi på grund av osäkerheten kring kommunikationerna.
Ingen kommer att sörja Bromma i sig om 20 år, en malplacerad flygplats mitt i Stockholm. Men jobben och möjligheterna som Bromma stod för, de måste förstås få en fullgod ersättning innan flygplatsen rivs.