Det är lätt att förlora hoppet när man läser om den globala uppvärmningen. Temperaturen stiger och ju längre norrut man kommer, desto snabbare går utvecklingen. Isen och snön ersätts av töväder norr om polcirkeln och stora delar av Arktis is är borta. På sydligare breddgrader hotar ökenutbredning och stora översvämningar. –
Och de åtgärder som förs fram gör en knappast muntrare: bara ett totalt brott med vår nuvarande livsstil kan vända utvecklingen. Det borde flygas, produceras, konsumeras och transporteras mindre. Särskilt av oss rika i västvärlden.
Men det är inte givet att det måste bli så. Utsläppen måste fortfarande minska, det råder det bred enighet om. Däremot är det inte säkert att det måste ske just på det sätt som de allra dystraste prognosmakarna förutspår.
Ett grundläggande problem när åtgärder för att bromsa den globala uppvärmningen diskuteras är att man utgår från gårdagens metoder och teknik. Det är naturligt, det är vad man känner till, men inte helt rättvisande. Redan i dag kan man åstadkomma sådant som för bara några år sedan uppfattades som science fiction.
Vattenfalls planer på att bygga en anläggning i Boländerna som ska fånga in den koldioxid som företagets värmeverk släpper ut är ett exempel på detta. När bygget är färdigt, under våren ska man ansöka om EU-medel för det, kommer 200 000 ton koldioxid att kunna fångas in årligen. Det motsvarar ungefär utsläppen från trafiken i Uppsala. Koldioxiden ska sedan transporteras med båt till Norge för att lagras i hålrum under havet. Vattenfall gör uppskattningen att infångandet skulle kunna skalas upp till 500 000 ton årligen, vilket motsvarar drygt hälften av de årliga utsläppen inom Uppsala kommun.
Förutom koldioxidinfångning finns en rad tekniska landvinningar som snart eller redan nu kan påverka våra utsläpp. Elektrifieringen av person- och transportbilar är redan i gång – i Norge är över hälften av alla nyregistrerade bilar elbilar. Och SSAB arbetar med att göra sin stålproduktion fossilfri. I dag står stålindustrin för omkring sju procent av världens koldioxidutsläpp.
Sannolikt kommer det ändå att krävas att vi ställer om hur vi lever, men den ständiga tekniska utvecklingen gör det svårt att med bestämdhet hävda just hur mycket. Man ska inte underskatta hur stark drivkraften är att hitta nya och smartare metoder för att vi ska kunna fortsätta leva ett ”normalt” liv.
För tjugo år sedan hade det varit science fiction med en stor koldioxidinfångare ute i Boländerna, men om några år står den kanske där. Det om något visar att vi faktiskt inte kan ta framtiden för given.