Frågan är vad, inte vem, som sköt Abe

I fredags mördades japans tidigare premiärminister Shinzo Abe under ett kampanjmöte. Skjutvapnet i fråga var hemmagjort.

Böner och blommor vid Shinzo Abes porträtt. De hemmagjorda vapnen skördar många offer.

Böner och blommor vid Shinzo Abes porträtt. De hemmagjorda vapnen skördar många offer.

Foto: Eugene Hoshiko

Ledarkrönika2022-07-12 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En politisk ledare och makthavare skjuts ihjäl på öppen gata, mitt i offentligheten. Shinzo Abe var japans längst sittande premiärminister i efterkrigstid, och lämnar efter sig ett stort och omtvistat politiskt arv. Det är inte första gången en politiker möter sitt öde på detta sätt – tänk på Lincoln, för att inte tala om Palme. 

Det är dock ytterst ovanligt att någon över huvud taget blir ihjälskjuten i Japan. Detta förklaras med oerhört strikt lagstiftning och ett resulterande lågt skjutvapeninnehav i hela befolkningen. Japan har en befolkningsmängd på närmre 125 miljoner, men bara 10 skjutningar ägde rum i landet förra året, med totalt ett dödsfall. Varifrån kom då vapnet som dödade Abe?

Svaret på den frågan är lika enkelt som skrämmande – det var hemmagjort. 

Ingen kan ha missat att Sveriges situation gällande skjutvapen är en helt annat än Japans. De senaste åren har trenden pekat skarpt uppåt, och det dödliga skjutvapenvåldet har sin plats högst upp på den politiska dagordningen. Vi har en befolkning på närmre 10 miljoner, men hade 344 skjutningar förra året, varav nästan en tredjedel hade dödlig utgång. Varifrån kommer dessa vapen? 

Ofta är svaret på den frågan utifrån. Vapentillförseln till det svenska skjutvapenvåldet kommer i dag till stor del från länder som Slovakien, med historiskt liberala vapenlagar, bristande bakgrundskontroller och ett EU-medlemskap vars fria rörlighet försvårar kontrollen av tillförseln. Det har länge varit lagligt att sälja gamla vapen som samlarobjekt, med stift i pipan som gör den obrukbara – fram tills det att stiftet tas bort. Även många av de vapen som försvann efter kriget i forna Jugoslavien har dykt upp och skördat offer i Sverige. När kriget i Ukraina är över är det inte osannolikt att vapen därifrån kan komma på avvägar. 

Dessa mycket allvarliga problem för brottsbekämpningen bleknar dock i jämförelse med de problem som skapas när vem som helst med en internetuppkoppling och ett ostört garage kan bygga sin egen arsenal. Utvecklingen gällande 3D-printande hotar även den i fjärran. Fungerande vapen tryckta i plast, vad gör metalldetektorer åt det?

Lagstiftningen som reglerar vapeninnehav behöver göras om utifrån rådande läge. Fokus behöver flyttas från vapnen som helhet till dess beståndsdelar, som avtryckare och ammunition. Så rustas brottsbekämpningen för det vapenvälde vi lever i.