Spelet om makten i Uppsala är inte smickrande för någon av de inblandade. Alliansen var beredd att göra politiska eftergifter för att blidka Utvecklingspartiet demokraterna (UP), men utgick från Sverigedemokraternas stöd trots att man inte alls talat med partiets representanter (i alla fall inte officiellt).
Erik Pelling och Socialdemokraterna å sin sida var beredda att kasta både vallöften och sina samarbetspartiers hjärtefrågor över bord bara för att köpa sig Stefan Hannas och UP:s lojalitet. Hanna själv? Han övergav sin högerposition och accepterade ett rödgrönt styre i utbyte mot (viss) sakpolitik men, inte minst, ett antal politiska poster.
Med ett sådant nästan farsartat förspel inför mandatperiodens inledande kommunfullmäktige var det kanske inte förvånande att det blev rörigt. Och att det inte blev som Pelling och Hanna tänkt sig.
När det var dags att rösta om kommunstyrelsen var nämligen Sverigedemokraternas Kent Kumpula ofin nog att inte rösta på sitt eget partis förslag, utan på allianspartiernas, vilket ledde till de rödgröna bara får hälften av platserna i kommunstyrelsen. Därmed blev det inte heller någon ordinarie plats i kommunstyrelsen för Stefan Hanna eftersom Socialdemokraterna inte vill riskera att de rödgröna förlorar kontrollen över kommunens högsta beslutande organ. I nuläget kan de använda ordförande Erik Pellings utslagsröst för att vinna, vilket alltså inte skulle vara säkert om Stefan Hanna gavs en ordinarie plats.
Socialdemokraterna är arga och anklagar alliansen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna, vilket de senare förstås ivrigt förnekar.
Låter det rörigt? Det är det också. Och det bådar inte gott för Uppsala den kommande mandatperioden. Mer än något annat illustrerar måndagens fullmäktige på vilken svag grund som det rödgröna styret vilar. En brytning mellan de rödgröna och Utvecklingspartiet demokraterna och vi är tillbaka på noll igen.
Problemet är ju att alternativet till Pellings lag också är svajigt. Alliansen är beroende inte bara av Utvecklingspartiet demokraterna, som kommer att kräva politiska eftergifter, utan även av Sverigedemokraternas tysta medgivande för att kunna styra kommunen.
Det stökiga styret sammanfaller dessutom med en period när det är tänkt att både fyrspår, spårvägsutbyggnad och jätteprojektet sydöstra staden ska påbörjas.
Förr eller senare måste både Socialdemokraterna och Moderaterna inse att Uppsalas politiska utmaningar kommer att kräva blocköverskridande lösningar, att de egna alternativen inte håller. Men innan den polletten trillar ner lär det bli fortsatt cirkus i Uppsalapolitiken.