Expressen/GT:s granskning av Hyresgästföreningen under veckan har varit alldeles utmärkt. Fram tonar en bild av en sektliknande jätteorganisation med 800 anställda och över en halv miljon medlemmar, med sexistiskt och rasistiskt beteende i blodomloppet. Trots ett totalt alkoholstopp i föreningen, efter ett avslöjande i Hem & Hyra 2019, fortsätter såväl spriten som de grova skämten att flöda. Sex förtroendevalda kvinnor larmar om förhållandena i Hyresgästföreningen (Expressen Debatt 18/2).
Det här är dessvärre ingenting unikt om man skärskådar en större organisation. Ungefär samma kultur kom i dagen när TV 4:s Kalla Fakta granskade Polisen nyligen. Inte heller är det ovanligt med generösa arvoden och villkor för ledningen, samtidigt som ekonomin blivit lidande och därmed också medlemmarnas intressen.
Det som skiljer Hyresgästföreningen från de flesta andra är krishanteringen. Man har inte tagit avstånd från ”oacceptabelt beteende”, hänvisat till policys och värdegrunder och sagt att man ska inleda en egen granskning av det som inträffat. Inte heller har man försökt förklara att chefslönerna ligger på en marknadsmässig nivå i förhållande till ansvaret och uppgiften. Nej, Hyresgästföreningen har lagt locket på och hänvisat till ”en rad felaktigheter och missvisande information” i granskningen utan att närmare specificera vad som avses. Vad beror detta på?
Ytterligare ett inslag i Expressens granskning var att ingen av de nio regioncheferna på Hyresgästföreningen bor i hyresrätt, och att den klart vanligaste boendeformen för dem med ledande positioner är en villa. Kan det vara så känsligt? Det framgår inte ens om cheferna bor i en villa i Åsele, med genomsnittspriset 330 000 kronor (2019). Eller i Munkfors (490 000). Skulle det vara mer stötande än en stor hyresvåning med billig hyra i Stockholms innerstad, något som är helt ouppnåeligt för alla medlemmar?
En jämförelse med en annan skandal inom arbetarrörelsen, den i fackförbundet Kommunal 2015, kan vara relevant. Den handlade också en hel del om ersättningar, spritnotor och dessutom med ett pikant inslag av porrshower. Men det som stannat i medvetandet hos de flesta, särskilt hos medlemmarna, är nog lägenheterna och utnyttjandet av det lyxiga sommarstället där man åt ”svenska kräftor”. När charaden att alla är lika och lever på samma sätt rämnar, då händer något inom arbetarrörelsen. En charad är det, för alla vet att det inte är sant. Det kan inte vara sant. Att leda en organisation av dessa storlekar är ett ansvarsfullt uppdrag.
Hyresgästföreningen har en viktig roll som en part i bostadskrisens Sverige. Ett problem är så kallade skräpvärdar som tar över hyresbestånd i spekulativt syfte, som struntar i renoveringar och hyresgäster, som bara har den framtida vinsten för ögonen. Det amerikanska riskkapitalbolaget Blackstone, som köpte och sålde fastigheter i Gottsunda, var ett exempel på en hyresvärd som inte tog sitt ansvar. Samtidigt genomförs på sina håll också orimligt dyra renoveringar, med underliggande syfte att tvinga vissa hyresgäster att flytta, så kallade renovräkningar.
Hyresgästföreningen behövs. Åtminstone behövs en fungerande intresseorganisation för landets alla hyresgäster, som bara kommer att bli fler. Allra bäst vore att kapa banden till socialdemokratin och destruktiv S-politik, som hyresregleringarna. Men att göra skäl för sina chefslöner, rensa upp i organisationen och koncentrera sig på att få till en fungerande bostadsmarknad, det räcker i alla fall en bit på vägen.