Foodora Àr inte det egentliga problemet

SvÄra arbetsvillkor Àr svÄra endast nÀr det rÄder brist pÄ sjÀlvbestÀmmande och verkliga valmöjligheter.

Grundproblemet Àr inte Foodoras anstÀllningsvillkor, utan tudelningen pÄ arbetsmarknaden.

Grundproblemet Àr inte Foodoras anstÀllningsvillkor, utan tudelningen pÄ arbetsmarknaden.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Ledarkrönika2020-10-21 06:37
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.

Jag fick mitt första jobb nĂ€r jag var 13 Ă„r. Under tre Ă„rs tid gick jag upp varje tisdagsmorgon strax före fem och delade ut gratistidningar i radhusomrĂ„det. Som jag minns det fick jag runt 150 kronor per gĂ„ng. Det gav en timlön pĂ„ mellan 50 och 70 kronor före skatt, beroende pĂ„ min energinivĂ„ och vĂ€derleken. Det var knappast ett kul jobb, men ett jobb. Pengarna gav mig viss autonomi och, efter nĂ„gra Ă„r, min första egna dator. 

De arbetsvillkoren kan utan tvekan beskrivas som kassa. SÄ beskrivs ocksÄ ofta arbetsvillkoren för dem som arbetar som matkurirer i gig-ekonomin. Nu senast i ett reportage i Sydsvenskan (18/10), dÀr en reporter har jobbat som cykelbud för Foodora. Han vittnar om en stressig och farlig arbetsmiljö, med stÀndig rÀdsla att fÄ sparken.

De anstĂ€llda kontrakteras en mĂ„nad i taget, hur de förflyttar sig registreras i en app pĂ„ mobilen och timlönen ligger pĂ„ 70 kronor. MĂ„nga hatar sitt jobb, Ă€ndĂ„ jobbar de kvar. “Det hĂ€r Ă€r slaveri! Jag har blivit helt sjuk i skallen av det hĂ€r jobbet”, sĂ€ger mopedbudet Karim. 

Rent formellt skilde sig inte mina arbetsvillkor som tidningsbud sĂ€rskilt mycket frĂ„n Foodora-anstĂ€lldas idag. 

Men trots att det finns likheter i arbetsvillkoren belyser jĂ€mförelsen mellan dem framför allt att det finns avgörande skillnader; arbetsvillkor för tonĂ„ringar som vill spara ihop till en dator och arbetsvillkor för mĂ€nniskor som har svĂ„rt att ta sig in pĂ„ arbetsmarknaden bör betraktas olika, dĂ€rför den ena gruppen har som alternativ att lĂ„ta bli medan den andra inte har det. 

Arbetslösheten och utanförskapet pĂ„ arbetsmarknaden har förstĂ€rkts till följd coronapandemin. Under samma period har Foodora anstĂ€llt över tusen personer. Konkurrensen om den typen av jobb Ă€r hĂ„rd. Endast fem procent av alla jobb i Sverige krĂ€ver högst grundskoleutbildning, men en betydligt större andel av invĂ„narna har den utbildningsnivĂ„n. Det gör det svĂ„rt att som arbetstagare stĂ€lla krav pĂ„ sin arbetsgivare, nĂ€r mĂ„nga stĂ„r pĂ„ kö för att komma in pĂ„ arbetsmarknaden. 

Grundproblemet Àr inte Foodoras arbetsvillkor. Att det gÄr att anstÀlla folk under sÄdana arbetsvillkor Àr ett symptom, inte sjukdomen i sig. Det Àr i stÀllet den tudelning som prÀglar svensk arbetsmarknad. För att ÄtgÀrda det krÀvs en mer flexibilitet, fler enkla jobb och verkliga försök att öka mÀnniskors möjligheter till sjÀlvbestÀmmande.

Det Àr bra att det sÀtts press pÄ Foodora att förbÀttra arbetsvillkoren. Men det större problemet kvarstÄr: att det finns mÀnniskor i Sverige vars autonomi och valmöjligheter Àr sÄ pass begrÀnsade att arbete under dessa villkor förefaller vara det bÀsta, och enda, alternativet.