Jag fick mitt första jobb nÀr jag var 13 Är. Under tre Ärs tid gick jag upp varje tisdagsmorgon strax före fem och delade ut gratistidningar i radhusomrÄdet. Som jag minns det fick jag runt 150 kronor per gÄng. Det gav en timlön pÄ mellan 50 och 70 kronor före skatt, beroende pÄ min energinivÄ och vÀderleken. Det var knappast ett kul jobb, men ett jobb. Pengarna gav mig viss autonomi och, efter nÄgra Är, min första egna dator.
De arbetsvillkoren kan utan tvekan beskrivas som kassa. SÄ beskrivs ocksÄ ofta arbetsvillkoren för dem som arbetar som matkurirer i gig-ekonomin. Nu senast i ett reportage i Sydsvenskan (18/10), dÀr en reporter har jobbat som cykelbud för Foodora. Han vittnar om en stressig och farlig arbetsmiljö, med stÀndig rÀdsla att fÄ sparken.
De anstĂ€llda kontrakteras en mĂ„nad i taget, hur de förflyttar sig registreras i en app pĂ„ mobilen och timlönen ligger pĂ„ 70 kronor. MĂ„nga hatar sitt jobb, Ă€ndĂ„ jobbar de kvar. âDet hĂ€r Ă€r slaveri! Jag har blivit helt sjuk i skallen av det hĂ€r jobbetâ, sĂ€ger mopedbudet Karim.
Rent formellt skilde sig inte mina arbetsvillkor som tidningsbud sÀrskilt mycket frÄn Foodora-anstÀlldas idag.
Men trots att det finns likheter i arbetsvillkoren belyser jÀmförelsen mellan dem framför allt att det finns avgörande skillnader; arbetsvillkor för tonÄringar som vill spara ihop till en dator och arbetsvillkor för mÀnniskor som har svÄrt att ta sig in pÄ arbetsmarknaden bör betraktas olika, dÀrför den ena gruppen har som alternativ att lÄta bli medan den andra inte har det.
Arbetslösheten och utanförskapet pÄ arbetsmarknaden har förstÀrkts till följd coronapandemin. Under samma period har Foodora anstÀllt över tusen personer. Konkurrensen om den typen av jobb Àr hÄrd. Endast fem procent av alla jobb i Sverige krÀver högst grundskoleutbildning, men en betydligt större andel av invÄnarna har den utbildningsnivÄn. Det gör det svÄrt att som arbetstagare stÀlla krav pÄ sin arbetsgivare, nÀr mÄnga stÄr pÄ kö för att komma in pÄ arbetsmarknaden.
Grundproblemet Àr inte Foodoras arbetsvillkor. Att det gÄr att anstÀlla folk under sÄdana arbetsvillkor Àr ett symptom, inte sjukdomen i sig. Det Àr i stÀllet den tudelning som prÀglar svensk arbetsmarknad. För att ÄtgÀrda det krÀvs en mer flexibilitet, fler enkla jobb och verkliga försök att öka mÀnniskors möjligheter till sjÀlvbestÀmmande.
Det Àr bra att det sÀtts press pÄ Foodora att förbÀttra arbetsvillkoren. Men det större problemet kvarstÄr: att det finns mÀnniskor i Sverige vars autonomi och valmöjligheter Àr sÄ pass begrÀnsade att arbete under dessa villkor förefaller vara det bÀsta, och enda, alternativet.