Svensk rikspolitik lider av fantomsmärtor, av fantomsmärtor från majoritetsregeringarnas tid. Inte sedan alliansregeringens första mandatperiod har en regering haft aktivt stöd av en riksdagsmajoritet. Det är talande att majoritetsregeringens frånfälle sammanfaller med Sverigedemokraternas entré i rikspolitiken.
Det är viktigt att ha i bakhuvudet när man betraktar Liberalernas val att i höst lämna Januariöverenskommelsen och de reaktioner det har gett upphov till.
Liberalerna gör rätt om de lämnar de senaste årens budgetsamverkan med regeringen. Partiet behöver kunna gå till val på sin egen politik, visa väljarna vilken roll man vill och kan spela som liberal kraft i svensk politik, inte bara som stödhjul till en sittande regering. Men partiet gör också fel som utgår ifrån att det kommer att finnas förutsättningar för att bilda en borgerlig regering på samma sätt som det fanns mellan 2006 och 2014. Det fanns inte det 2018 och det kommer sannolikt inte att finnas det efter valet 2022.
I takt med att Sverigedemokraterna har växt i styrka, har förutsättningarna för att bilda en majoritetsregering minskat. Det gäller såväl till vänster som till höger. Inte ens om man väljer att räkna in Sverigedemokraternas rasism och ohejdade högerpopulism i den ”konservativa” gruppen i svensk politik, kommer det att räcka till egen majoritet i riksdagen.
Det innebär i sin tur att även om både Ulf Kristersson och Ebba Busch säger sig vilja bilda en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna, kan de bägge överge den idén så snart valresultatet är klart. För de retoriska piruetterna och det SD-lismandet till trots: sakpolitiskt har M och KD betydligt mer gemensamt med C och L än med SD. Många av de reformer som Januaripartierna har drivit igenom de senaste åren hade lika gärna kunnat värkas fram av en alliansregering.
Om Liberalernas partiråd bekräftar beslutet om att lämna Januariöverenskommelsen i höst, bör partiet akta sig för att agera på ett sätt som uppfattas som stöd för en borgerlig regering uppbackad av Sverigedemokraterna. Det är lika skadligt som onödigt för ett parti som vill vara det liberala alternativet att kopplas samman med SD.
Liberalerna bör ta tillfället i akt och ägna tiden fram till valet åt att visa för väljarna varför man har ett existensberättigande, gärna också vara tydlig med att man föredrar en borgerlig regering. Men Liberalerna bör vara öppna både för en grönblå regeringen eller en samverkan liknande dagens. Tänk bort fantomsmärtorna och låt mandatfördelningen avgöra, det kommer alla andra partier att göra.