Det har gått fyra år. Jag slår upp Time Magazines motivering till utnämningen av Person of the year 2019 och får rysningar. ”Meningsfulla förändringar inträffar sällan utan den galvaniserande kraften av en inflytelserik individ”, inleder man, fritt översatt. ”Hon är den starkaste rösten i den viktigaste frågan för planeten”, fortsätter Time och avslutar med ett citat från Isabella Prata, mamma till två klimatstrejkande ungdomar i Sao Paolo, Brasilien: ”Greta är bilden av hela deras generation”.
Minnena kommer tillbaka. I augusti 2018 satte sig en flicka som skulle börja nian utanför riksdagshuset i Stockholm, med skylten ”Skolstrejk för klimatet”. Knappt någon tog notis, ännu färre stannade och undrade vad hon ville. Men Greta Thunberg framhärdade och ett halvår senare skulle allt se annorlunda ut.
Från noll åskådare till uppåt tio miljoner på mindre än ett år, när Fridays for future demonstrerade världen över. ”How dare you?”, dundrade hon inför FN:s generalförsamling. Världens ledare åt ur Greta Thunbergs händer. De som satte sig upp mot henne och mot klimatförändringarna, som USA:s Trump och Brasiliens Bolsonaro, fick svar på tal. Ingen av dessa två skulle för övrigt bli omvald.
Efter ”kröningen” 2019 undrade cynikerna när det skulle ta slut, enligt principen ”upp som en sol…”. Men Greta Thunberg valde, möjligen beroende på goda rådgivare/föräldrar, att ransonera sina framträdanden kraftigt och gå tillbaka till skolan. Hon syntes fortfarande i samband med stora händelser som FN:s klimatmöten och hennes position som symbol för världens unga och klimatkampen var orubbad.
När det började knaka under 2022 berodde det på otålighet, att ingenting hände. Trots löften och fagert tal om utsläppsminskningar fortsatte användningen av fossila bränslen att öka. Redan vid klimatmötet i Glasgow i slutet av 2021 hade Greta Thunberg sågat alla närvarande i mycket skarpa ordalag och slagit fast att ”politiken inte har någon mening”.
Thunberg började avkrävas svar. Vad vill hon ha i stället för de tröga demokratiska systemen, där åtgärder för klimatet alltid måste balanseras? Hennes svar har inte varit alldeles tydliga, men kan delvis ses i hennes aktioner med att ta ställning för utsatta folk, till exempel för samerna angående gruvan i Kallak. ”Som klimaträttviseaktivister står vi i solidaritet med alla som drabbas av roten till klimatkrisen: kapitalism och kolonialism”, slog hon fast i somras (23/8).
Fridays for future är fortfarande en global plattform av stor dignitet. Grundaren vill alltså att den ska användas för rättvisa och mot kapitalismen. I fallet med samerna och gruvan finns en viss koppling till klimatet med exploateringen av mark. Den kopplingen saknas i det pågående kriget mellan Israel och Hamas i Gaza, som inleddes med terrorattacken på israelisk mark 7 oktober.
”Man kan inte vara neutral i ett folkmord”, skriver Friday for future Sverige i en debattartikel (Aftonbladet 5/12) apropå organisationens ensidiga ställningstagande mot Israel på sociala medier. Artikeln kompletterar bilden med att ta avstånd från antisemitism och ”Hamas fruktansvärda attack” men i sak kritiseras ensidigt Israels pågående folkmord med benäget bistånd av ”det globala nord”.
Mannen som för tre veckor sedan tog mikrofonen från Greta Thunberg vid ett möte i Amsterdam, ”jag är här för att demonstrera för klimatet”, sade egentligen allt. Det har varit på gång ett tag. Vad hände med Gretagenerationen, undrade valanalytiker efter det svenska valet i fjol. Greta Thunberg är numera delvis en klimataktivist och delvis en bild för den nya generationen. Gott så för en 20-åring kanske, men synd för klimatet.