Ett nytt år betyder nya problem att ta itu med i Sverige. För att möta dessa föreslås som alltid nya politiska lösningar, inte sällan med hänvisning till något av grannländerna. Det som fungerar i ett land som är så likt Sverige borde fungera även här! Och – olja, bantningsmedel och gettolagstiftning i all ära – politiker och opinionsbildare vänder sig allt oftare till ett och samma föredöme. Nämligen till landet där solen går upp på andra sidan Östersjön.
I julhelgen skrev kollegan Jonathan Törnstrand en krönika om hemlöshet och nya projekt i Uppsala som kanske kan bryta trenden för de mest utsatta (26/12). Den avslutades med ett exempel: ”Finland är det land i Norden som har minskat mängden hemlöshet allra mest”. Så klart! Varför skulle inte landet som utsetts till världens lyckligaste sju år i rad (World happiness report, 2024) ligga främst även på detta område?
Bara några exempel på föredömet Finland:
Försvaret. Finland gjorde inte som Sverige och rustade ned efter kalla kriget. Inställningen till Ryssland under Putin har heller aldrig präglats av naivitet. Vartefter att Ryssland blev mer aggressivt ökade Sverige samarbetet med sin välrustade granne. Ändå, när det väl blev skarpt läge 2022 var det ett yrvaket Sverige som ansökte om Natomedlemskap, en process som tog nästan ett år längre än i Finland.
Skolan. Laga inte det som inte är trasigt. Så kan väl Finlands skolpolitik sammanfattas. Frånvaron av drastiska reformer, som friskolor, betygssystem och mycket annat, har tjänat landet väl i alla undersökningar. Se även punkten om migration.
Bostäderna. I Helsingfors finns ingen kö till en hyresrätt med rimlig hyra. Den svenska högern och vänstern kan välja på om det beror på en aktiv bostadspolitik eller på marknadshyror (hyrorna avreglerades på 1990-talet). Både och är svaret. Dessutom är de snedfördelande ränteavdragen borta i Finland efter att ha trappats ned under tio år.
Migrationen. Även om Finland hade fjärde störst flyktinginvandring i Europa 2015 i förhållande till folkmängden var den bara en bråkdel av Sveriges. I ärlighetens namn behövde man aldrig kasta om politiken i en hast, skälen var bland annat geografiska. Lite typiskt dock att Finland varken ropade ”välkomna” eller slog igen dörren i ansiktet på migranterna. Mindre segregation, bättre integration och skolresultat är effekter av en jämnare invandring kan man ändå konstatera.
Talesättet ”sitt still i båten” präglar inte bara sakpolitiken i Finland, det präglar hela det politiska systemet. Alla partier kan ingå i finska regeringar, att byta ”block” är ingen stor sak och inget parti målas ut som pestsmittat. Ett riksdagsval kan förstås betyda en ny riktning, men inte några stora förändringar över en natt. De stora dragen i politiken ligger fast. Presidentposten spelar också roll för kontinuiteten, särskilt i de utrikes relationerna.
En ny finsk regering behöver alltså inte tillsätta tjogtals med nya utredningar, med syfte att visa mätbara resultat i god tid före nästa val. Det vore också de finska partierna främmande att utlova ett si eller så högt bensin- eller elpris vid den eller den tidpunkten. Det kan bli högt en period, men sedan sjunker det igen om bara utbyggnaden av energiproduktion och ledningar sker som det ska.
Syftet här är inte att utmåla Finland som felfritt. Så är det naturligtvis inte. Det räcker med att skrapa på ytan för att se bristerna. Men det finns något att lära av grannen, i själva inställningen till politiken. Du svenska partiledare, tänk ett varv till innan nästa utspel eller universallösning.
Onnellista uutta vuotta! God fortsättning på 2025.