Hur det än går med coronaepidemin så har bilden av Sverige i världen fått sig en törn. ”Kom igen, var lite svensk, nu” kan bli ett uttryck på många språk om några år, när någon tvekar inför något som verkar riskfyllt och möjligen dumdristigt att ge sig in i. Den svenska coronastrategin sticker ut, med öppenhet och rekommendationer där andra länder valt nedstängning och förbud.
Finlands statsminister Sanna Marin meddelade på torsdagen det drastiska beslutet att Helsingforsregionen Nyland stängs av från resten av landet. In- och utresor tillåts bara under mycket speciella omständigheter. I övrigt är alla resor till sommarstugor under påskledigheten inställda. Finska familjer som finns på olika sidor länsgränsen splittras och kommer inte att träffas på åtminstone tre veckor.
I Sverige håller grundskolorna öppet som vanligt, och de enda lagliga restriktionerna inför skidresan i påsk är att fler än 499 personer inte får samlas i en lokal för till exempel after ski. Och att lunchen eller middagen ska intas sittande vid bord. Är det att ”spela rysk roulette med en befolkning på tio miljoner”, som en forskare uttryckte det i The Guardian häromdagen. Även i Tyskland (där folk inte får mötas fler än två) debatteras ”det svenska experimentet” (DN 26/3).
I den svenska strategin (och självbilden) ingår att folk verkligen följer rekommendationer. Som att tvätta händerna, att hålla sig hemma vid minsta symtom, jobba hemma om man kan och att se till att äldre och riskgrupper hålls isolerade. Då finns det goda argument för att hålla skolor och förskolor öppna, att barn inte far illa i hemmen och att deras föräldrar kan fortsätta gå till jobb som är viktiga i samhället.
Men en strategi måste kunna ändras. Antalet smittade i Sverige är minst tre gånger så högt som i Finland. Grannlandet har tre bekräftade dödsfall av coronaviruset, och ett tiotal som befinner sig i intensivvård. I Sverige är motsvarande siffror nära 70 dödsfall och nästan 200 i intensivvård. Stockholmsregionen känner av krisen ordentligt nu. Om det inte är så att Finland (och övriga EU-länder) överreagerar på ett exempellöst sätt, måste det finnas utrymme för Sverige att ompröva strategin.
Myndigheterna ger fakta, men ansvaret är politiskt. Det finns redan ett spanskt uttryck, hacer un sueco, att ”göra en svensk”. Det betyder ungefär att låtsas som det regnar, vänta på att faran ska blåsa över. Att den svenska regeringen kanske uppfattas så i övriga Europa är en sak. Men här hemma närmar sig påsklovet. Det bör inte bli en vanlig påsk.