Jag gillar EU lika mycket som mina gamla Pumasneakers.
NÄgonstans lÄngt in i garderoben stÄr de, mina slitna gamla Pumasneakers, köpta nÄgon gÄng under gymnasiet. Jag tror det var 1997. DÄ och dÄ tar jag fram dem. De har knappt nÄgon sula kvar och den en gÄng sÄ intensiva vinröda fÀrgen har bleknat. Men sÄ har de ocksÄ varit med mig hela mitt vuxna liv.
NĂ„got som ocksĂ„ har varit en del av hela mitt vuxna liv Ă€r EU. PĂ„ onsdag har det gĂ„tt 30 Ă„r sedan Sverige, tillsammans med Finland och Ăsterrike, blev medlemmar i unionen. Jag minns inte mycket av vare sig folkomröstningen, valrörelsen eller det politiska spel som föregick beslutet att rikta blicken mot övriga Europa.
EU Àr nÄgonting som bara har funnits dÀr i mitt liv Ànda sedan de sena tonÄren fram till nu. NÄgot som jag tagit för givet, precis som skorna i garderoben. Jag vet att de finns dÀr och att de alltid funnits dÀr. De Àr en del av mig.
Det verkar vara en kÀnsla som delas av fler. De senaste Ären har stödet för EU-medlemskap legat pÄ rekordnivÄer, 68 procent 2023 respektive 62 procent 2024, att jÀmföra med de 52,3 procent som röstade för ett medlemskap i folkomröstningen 1994.
Ăven de mest EU-kritiska partierna till vĂ€nster och höger i riksdagen har gett upp sitt formella motstĂ„nd. VĂ€nsterpartiet tog bort kravet pĂ„ uttrĂ€de sĂ„ sent som i maj 2024. Fem Ă„r tidigare slog Sverigedemokraterna fast att man inte lĂ€ngre tĂ€nkte arbeta aktivt för att lĂ€mna unionen. Man skulle framöver i stĂ€llet arbeta för att reformera EU inifrĂ„n och att utvĂ€rdera medlemskapet.
PĂ„ sĂ€tt och vis kan man se EU-intrĂ€det och det starka stödet för EU som en seger för den sansade politiska mitten. Ăven om det fanns en stark nej-rörelse inom socialdemokratin och profilerade EU-motstĂ„ndare i flera av de andra partierna, stod bĂ„de Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare pĂ„ ja-sidan.
Och sedan EU-intrÀdet har alltsÄ först MP och sedan SD och V givit upp sitt EU-motstÄnd. Samtidigt har unionen blivit vardag pÄ ett sÄdant sÀtt att vi inte ens reflekterar över vilka stora skillnader medlemskapet har inneburit.
Den fria rörligheten Àr en central del av det europeiska samarbetet. Den har Àven haft stor pÄverkan pÄ vÄr vardag. För oss Àr det en sjÀlvklarhet att kunna resa frÄn land till land utan krÄngel, att arbeta eller studera i en annan del av Europa. Slopandet av handelshinder och en konkurrens frÄn andra lÀnder ledde ocksÄ tidigt till lÀgre matpriser i Sverige.
Det betyder dock inte att det svenska EU-medlemskapet sÄ hÀr 30 Är senare Àr utan hot. Och Àven om stödet just nu Àr mycket starkt, betyder inte det att saker och ting inte kan förÀndras snabbt. SÀrskilt som vi inte lÀngre reflekterar över hur mycket av sÄdant vi tar för givet Àr en följd av EU-bestÀmmelser.
Dels finns dĂ€r ett slags yttre hot, en gryende âSwexitâ-rörelse i konservativa och populistiska kretsar. EU fĂ„r klĂ€ skott för det mesta som man uppfattar som dĂ„ligt: invandringen, arbetslösheten, att allt inte lĂ€ngre Ă€r som âdet borde varaâ. Inte minst inom SD, trots att partiet inte lĂ€ngre aktivt vill lĂ€mna, finns dessa stĂ€mningar.
Det andra, lĂ„t oss sĂ€ga inre, hotet Ă€r en BrysselbyrĂ„krati vars ideliga pillande och skruvande med lagstiftning och regleringar i allsköns frĂ„gor urholkar förtroendet för unionen. Oftast Ă€r det förstĂ„s nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder, men ju lĂ€ngre ifrĂ„n kĂ€rnuppdraget â den fria rörligheten â man hamnar och ju mer man ger sig pĂ„ frĂ„gor dĂ€r det finns ett folkligt motstĂ„nd, desto större blir upprördheten.
Jag fortsĂ€tter att vĂ„rda mina slitna sneakers ömt â min stora förhoppning Ă€r att EU-byrĂ„krater och svenska politiker gör detsamma med EU. Jag vill nĂ€mligen att bĂ„de skor och unionen fortsĂ€tter att vara en del av min vardag.