Om knappt två veckor ska Liberalernas partiråd besluta om vägen framåt efter valet 2022. På bordet ligger partiledaren Nyamko Sabunis förslag om en borgerlig regering efter valet, och att förhandla med ”alla partier” för att få till ett sådant underlag. Mot det ligger Christer Nylander med fleras förslag med samma mål, en borgerlig regering, men med tillägget att man aldrig någonsin ska förhandla med och ge inflytande till Sverigedemokraterna. Samt kanske ett kompromissförslag under konstruktion i Uppsala.
Relationen till SD är vad allt handlar om, och har handlat om sedan valet 2010 för alla partier. Det har varit en resa från att knappt hälsa i korridoren till intensiva kontakter mellan riksdagsgrupperna och i utskottsarbetet. Så gör man i riksdagen, det skulle inte fungera annars.
Alliansen fick igenom mängder av politik, och samtliga statsbudgetar 2010-2014, med stöd från SD. Oppositionen fick igenom en del de också, med samma förklaring: ”vi kan inte hjälpa att de röstar på oss”. Men i takt med att SD blivit större har de också ställt krav på reellt inflytande. December- och januariöverenskommelserna har båda varit konstlade sätt att verka för fortsatt isolering. De flesta är nog överens om att något sådant inte kommer att fungera en tredje gång.
Med på L-partirådet 28 mars sitter den okrönte kungen av att ”hantera SD”, Torkild Strandberg. Han är inte bara ordförande i det tredje största distriktet, Skåne, utan har också i 15 år styrt Landskrona kommun med passivt stöd av SD. Få tvivlar på att L-M-MP-styret varit bra för den tidigare så sargade varvsorten med skyhög kriminalitet. Fler tvivlar på om SD-stödet varit så passivt egentligen. Pikant nog är styret en spegelbild av mittenstyret i Uppsala, men där kommunalrådsposten och den politiska sekreteraren gått till SD i stället för V.
Strandberg står fullt och fast bakom Sabuni på partirådet. Det går att invända att det är skillnad på lokal- och rikspolitiken. Men frågor om trygghet, kultur och migration finns på alla nivåer. Rättspolitiken eller press- och yttrandefriheten gör det inte, påpekar den som vill fortsätta att isolera SD. Nej, men om Sverige ska gå samma väg som Ungern och Polen krävs det minst 50 procent av rösterna, som Fidesz och Lag och rättvisa.
Värderingsargumentet är svårast att komma runt. Den som aldrig vill sätta sig i samma rum som ett parti med SD:s bakgrund, och med fortsatta yttranden av samma slag, måste respekteras för det. Men man måste också ta konsekvenserna, både som enskild ledamot och som helt parti.