Emmanuel Macrons memoar och manifest Révolution som han släppte inför valet 2017 hade undertiteln “Ena Frankrike”. Efter första rundan i årets presidentval är det svårt att se att han skulle ha lyckats på den punkten. Sammanlagt röstade nästan 60 procent av fransmännen till höger om den traditionella högern eller till vänster om Socialisterna. I onsdags möttes de två vinnarna Macron och Le Pen i den mycket viktiga slutdebatten.
Rysslands krig i Ukraina har gett en annan inramning till Le Pens kampanj. Hon som försvarat Rysslands annektering av Krim och fått partilån på motsvarande 83 miljoner kronor av en rysk bank, lyckades inte övertyga om att det ligger bakom henne. Givetvis inledde hon med att fördöma Rysslands senaste invasion men sedan blev skiljelinjerna tydliga på området. Hon vill sänka momsen på gas och bensin permanent och inte stoppa importen från Ryssland. Macron vill istället se fler energisanktioner.
I samband med diskussionen valde Le Pen dessutom att lyfta fram vad hon menade var en stor rädsla för henne: Att Europas agerande skulle “kasta Ryssland i armarna på Kina” och att de två länderna i framtiden skulle bli nära allierade. Detta hängde ihop med tidigare uttalanden från henne om att hålla nära kontakt med Ryssland i framtiden för att förhindra en allians med Kina.
Saken är att denna framtid redan är här. Ryssland och Kina har senaste åren knutits allt närmare varandra och Putin och Xi har benämnt sig som bästa vänner. Vidare, efter att de båda ländernas utrikesministrar i slutet av mars hade sitt första möte efter invasionen, gick ryska UD ut med att länderna “talar med en röst” i globala frågor (SR 30/3). Kina är också ett av få länder som har vägrat fördöma Rysslands invasion av Ukraina.
De båda totalitära länderna har redan funnit varandra på den internationella arenan och tanken att Frankrike skulle vara försiktiga med sina sanktioner av Ryssland, eller till och med sträva efter närmare kontakt för att på så vis motarbeta partnerskapet med Kina, är sällsynt naiv. Det är samma typ av naivitet som har gjort att europeiska länder låtit göra sig beroende av rysk gas samt inte agerat när Kina aggressivt köpt upp strategiska svenska företag. Demokratiska värderingar är dessvärre inget som smittar automatiskt vid kontakt.
Det talas om att många vänsterväljare i Frankrike kommer rösta blankt på söndag. Frankrike är inte ett lätt land att ena. Men om det är något medborgarna borde kunna enas om så är det att inte bara lägga en demokratisk röst, utan också en röst för demokrati i världen.